Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VII. Det svenska väldets befästande i det novgorodska Ryssland. Expeditionen mot Pskov. Det första landtvärnets upplösning och Karl IX:s död. (Aug. 1611—dec. 1611.) - Landtvärnets upplösning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
254
kom aldrig att afhöras; i stället kommo sällsamma och
oroväckande rykten från Moskva. Det besannade sig snart, att
landtvärnet redan blifvit upplöst och att de, som besutto
spillrorna af dess makt, hade brutit med dess förra politik.
Landtvärnets olika beståndsdelar hade sammanhållits af
hatet mot de polska inkräktarna och länge nog lefvat i dräglig
sämja under de tre valda höfvitsmännens ledning. Men farliga
anledningar till söndring förefunnos redan i adelsuppbådens och
kosackskarornas stridiga sociala intressen. Ljapunov företrädde
de besuttnas kraf på säkerhet mot plundring och på ordning i
beskattning och förvaltning. Trubetskoj och framför allt
Zarut-skij ville däremot icke lägga hinder i vägen för kosackernas
själfsvåld och vinningslystnad. Ljapunov och hans
meningsfränder hade lyckats få sina intressen försäkrade genom
landt-värnsbeslutet af 30 juni 1611. För att hindra kosackernas
rof-varhushållning hade man där fastställt vissa grundsatser for
landets förvaltning och förläningars bortgifvande. Högsta
myndigheten skulle tillhöra det stora krigsrådet, som stiftade lag i
form af »hela landets beslut» och som ensamt kunde ådorna
dödsstraff eller förvisning. Under detsammas kontroll skulle
också förvaltningen skötas af de tre höfvitsmännen genom
upprättade fältkanslier. Kosackerna skulle som andra erhålla bestämdt
underhåll i förläningar eller penningar, men förrymda lifegna
skulle återskickas till sina ägare, och röfveri skulle vara alldeles
förbjudet.1 — Dylika bestämmelser måste förefalla kosackerna
olidliga och egga dem till motstånd, och deras hat vände sig
särskildt mot Ljapunov. Antagonismen inom landtvärnet hade
kommit till uttryck redan förut vid afgörandet af den viktiga
frågan om tsarvalet. Under intrycket af Sapehias hotande
uppträdande hade hänvändelsen till Sverge med begäran om hjälp
framstått som den enda räddningen. Men endast efter långa
öfverläggningar hade krigsrådet beslutit köpa den med valet af
en svensk prins till tsar.2 Det saknas icke tecken på att
kosackpartiet under Zarutskijs ledning därvid motarbetat
Ljapunov, hvilkens dynastiska kombination måste förefalla dem
vådlig och förhatlig.8 De nationella och religiösa antipatierna
verkade inom kosackmassorna blindt och brutalt, och »de förnä-
1 Beslutet är tryckt hos Zabjelin, Minin i Pozjarskij9 (bilagor) 260
f. och analyseradt af Platonov 501 f.
* Se sid. 240 f.
8 Novyj letofiisets 138.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
