Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VII. Det svenska väldets befästande i det novgorodska Ryssland. Expeditionen mot Pskov. Det första landtvärnets upplösning och Karl IX:s död. (Aug. 1611—dec. 1611.) - Det svenska väldets utbredning öfver Novgorods område
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
256
deras verkliga innebörd. Han erfor visserligen, att Zarutskij
slagit ihjäl Ljapunov »for höghetens skull» och att denna kata*
strof alstrat stort split mellan bojarer och kosacker; den
utbrutna trätan skulle dock någorlunda ha bilagts genom ankomsten
af 10,000 kosacker från Kazan, hvilka valt Artemij Izmajlov till
öfverste i Ljapunovs ställe. Men när De la Gardie meddelade
konungen dessa underrättelser, i sitt bref af 28 aug. 1611,
nämnde han dem endast i förbigående och utan att sätta det
hela i samband med det uteblifna svaret på Brynnos
beskickning.1 Han tycktes, eller ville åtminstone tyckas, ännu äga
hopp om ett gynnsamt svar från det moskovitiska herrskapet.
Den 3 okt. 1611 förklarade han för konungen, att bojarpartiet
och de politiskt mogna bland kosackerna alltjämt önskade en
svensk prins till tsar, allenast befarande, att den svenske
konungen lika litet som den polske skulle å sin sida fasthålla vid
gifvet löfte. De insåge, att Ryssland först under en nyvald tsar
skulle komma till ro och enighet, men ville icke veta af
Zarut-skijs skyddsling, Marynas och röfvartsarens afföda.2 — Det är i
själfva verket mycket sannolikt, att landtadeln och de
samhällsbevarande gent emot kosackiska pretendentplaner höllo fast
vid den svenske prinsens kandidatur, kring hvilken de en gång
samlat sig på sin afdöde ledares inrådan. Men först när de
ånyo organiserat sina krafter till kamp mot polska och
kosackiska förtryckare, kunde de åter göra sin röst hörd i denna
riksviktiga angelägenhet.
Medan sålunda det moskovitiska herrskapet, försjunket i
kosackisk anarki, tills vidare gick förloradt för det svenska
inflytandet, tycktes bättre utsikter erbjuda sig på annat håll,
främst naturligtvis inom Novgorods inflytelsesfar, men också inom
det pskovska området. De novgorodska myndigheternas
förma-ningsskrifvelser till olika landsändar befunnos värda dess större
beaktande, som de framburos af slagfärdiga svenska ströfkårer.
Porchov och Torzjok bragtes af Hans Myr utan svårighet att
förena sig med Novgorod och besvärja det med Sverge slutna
aftalet (aug. 1611). Samtidigt förklarade de maktägande i La-
följande öden är endast bekant, att han i mars 1613 återvunnit friheten och
då af De la Gardie försågs med rekommendation till Axel Oxenstierna »för
hans trogne tiänst och longelige fengelsse och ahnholdningh skuldh i
Mu-scho». (Axel Oxenstiernas Skr. och Br. II: 5, 30).
1 De la Gardie till konungen, Novgorod 28 aug. 1611. Kop. Dorp. UB%
8 Dens. till dens., Novgorod 3 okt. 1611. Kop., ib.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
