Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VII. Det svenska väldets befästande i det novgorodska Ryssland. Expeditionen mot Pskov. Det första landtvärnets upplösning och Karl IX:s död. (Aug. 1611—dec. 1611.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ladoga och Nöteborg, att de ingalunda ville söndra sig från det
novgorodska och det moskovitiska herrskapet, utan i
samförstånd med dem välja en svensk prins till tsar; de voro
emellertid ovilliga att bekräfta sitt beslut med korskyssning, innan de
rådgjort med det moskovitiska landtvärnet. Men från
Trubetskoj och Zarutskij kommo naturligtvis inga maningar till
eftergifvenhet för novgorodska tillskyndelser. De la Gardie hade
utan dröjsmål velat sända krigsfolk till de båda fästningarna för
att pådrifva deras underkastelse, men hans ryska rådgifvare
hade varnat honom för att genom brådstörtade våldsåtgärder
väcka anstöt i landet. Han förberedde emellertid en expedition
mot de tredskande och hade redan befallt, att lodjeflottan i
Kexholm skulle afskära dem från all tillförsel, då nya
vänskapsförsäkringar ankommo åtminstone från Ladoga.[1] När svenskt
krigsfolk anlände dit och för alla eventualiteter också medförde
artilleri, föll Ladoga liksom Tichvin utan undflykter till
föga och besvor aftalet mellan Sverge och Novgorod (sept.
1611). Lars Anfestsson besatte fästningen med finskt
krigsfolk, men för att göra godt intryck lät man af den förra
besättningen en trupp streltser stanna kvar i utanverken. Det
öfriga svenska krigsfolket sändes under Klas Eriksson vidare till
Nöteborg, som småningom ansattes både till lands och sjös.
Dess försvarare ställde sig alltjämt icke obetingadt afvisande
mot de svenska anspråken; liksom annorstädes stred ett
adelsparti mot det gemena krigsfolket och streltserna. Det förra var
villigt att utan vidare öfverlämna fästningen i det novgorodska
herrskapets våld, men de senare ville icke insläppa någon
svensk besättning, innan den nye tsaren anländt från Sverge
och tagit vård om sitt land.[2]
Under tiden sändes också expeditioner från Novgorod
både åt landsbygden i sydost, bortåt Torzjok, och till
trakterna öster om Ladogasjön; krigsfolket skulle icke blott taga
ed af bönderna, utan också beskatta dem och därigenom skaffa
medel till soldtruppernas förnöjande. Innan den nya
förvaltningen ordnats, hade den svenske ståthållaren tydligen att
kämpa med finansiella svårigheter, och han måste i sista hand
lita till understöd från Sverge och Finland. I själfva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
