Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VII. Det svenska väldets befästande i det novgorodska Ryssland. Expeditionen mot Pskov. Det första landtvärnets upplösning och Karl IX:s död. (Aug. 1611—dec. 1611.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sig både Gdov, Izborsk och Petjory; Gdov vore svagt befästadt,
och i Izborsk skulle enligt förljudande Dmitrij äga en fylld
skattkammare.[1] I enlighet därmed hade Horn verkligen sändt
Hans Myr att öfverrumpla Izborsk och bespeja Petjory. Men
Izborsk försvarades framgångsrikt af 300 kosacker mot Myrs
lama angrepp, och expeditionen var i allo förfelad. De ovissa
ryktena om hotande rörelser af Chodkiewicz hade afhållit Horn
från att söka vinna bättre framgång mot Gdov.[2] Men då intet
stod att uträtta mot Pskov, bröt fältherren 7 okt. 1611 med
hela sin här upp därifrån och tågade mot Gdov, där
pretendenten enligt tidigare underrättelser endast hade 300 man till
sitt förfogande.[3] Han sökte först genom vänskaplig
öfvertalning förmå denne att underkasta sig den novgorodske tsaren.
Såsom dennes, Gustaf Adolfs, faltöfverste och troman manade
han pretendenten att icke fåvitskt söka häfda sin själftagna
myndighet mot både svenskarna, polackerna och det
moskovitiska landtvärnet, utan i stället erkänna den nye tsaren och
därmed bidraga till hela landets enande. Han skulle såsom
ståthållare i den landsända, som nu hyllade honom som tsar,
komma i en säkrare ställning än tillförene och icke behöfva
frukta, att de obeständiga kosackerna skulle öfvergifva honom
och han själf få samma ändalykt som de föregående
Dmitrierna. Emedan konungen förut erbjudit honom sitt understöd,
då ännu förmenande honom vara den sannskyldige Dmitrij,
hade fältherren i hvarje fall icke velat angripa honom
brådstörtadt och innan han varnats.[4] — Den karske provinstsaren
synes icke fäst något afseende vid detta övertalningsförsök;
då Horn kommit utanför Gdov, rönte han motstånd af denne,
som dock snart med sin lilla skara måste fly till
Ivangorod.[5]
Fältherren skred därefter, enligt De la Gardies tidigare
anvisning, till belägring af Gdov, men detta företag kom att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
