Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - apelsin ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
m. m.), besl. med buga, bukt, alltså:
åkrökarna, på samma sätt som Arvika
betyder ’åvikarna’. Samma genit. ār
ingår i Arby Klm. l. o. Västerås.
Arby, se Arboga o. å, sbst.
areal, ett 1800-tals ord = ty.,
substantivering av lat. adj. āreālis, till
ārea, jämn o. fri plats, plan; av
omstritt ursprung; jfr, utom litteraturen
hos Walde², Reichelt Zfvergl. Sprachf.
46: 314 samt under det dock ej säkert
besl. äril.
arena, ytterst av lat arēna, sandig
plats, sand; sedan om med sand betäckt
plan i cirkus el. teater; etymologiskt
flertydigt.
arg, fsv. argher, feg, usel, dålig =
isl. argr ds., da. arg o. arrig, ondskefull,
vred, fsax. arug, mlty. ar(i)ch,
fhty., ty. arg, ags. earg, i allmänhet
’feg, dålig’, men i nsv., nda. o. ty. dial.
även ’uppbragt, förtörnad’, av germ. *arᵹa-
= fin. lånordet arka, rädd, försiktig;
ett samgermanskt, men, liksom många
andra etiska beteckningar, annars ej
uppvisat ord; f. ö. av dunkelt ursprung
trots flera förklaringsförsök. Hör väl
på ett el. annat sätt samman med isl.
ragr, feg, otuktig. — Den äldre betyd.
kvarlever i t. ex. det juridiska argt
uppsåt, de bibliska arg(a) skalk(ar)
o. arga list. Betyd. ’ilsken’ o.
’uppbragt’ äro i sv. uppvisade först under
1600-talets senare hälft.
argbigga, Weste 1807, jfr sv. dial.
argbigg(er) m., av mycket omtvistad
härledning; den senare leden snarast
ombildad av -pigg- el. dyl., jfr sv. dial.
etterpigg(e), o. i så fall besläktad varken
med fsv. bikkja, hynda, ä. nsv. bykka,
el. med bagge el. med lty. bigge, gris,
såsom av olika forskare antagits; se
utförligt J. Swenning Spr. o. st. 14: 97 f.
aria, 1750-t., ytterst av ital. aria, aria,
utseende, luft, av lat. aëra, fem. till
aëreus, adj. till aër, luft (i aeroplan
osv.); se f. ö. sbst. är o. jfr malaria.
arier = ty., av sanskr. ā́rya-, arisk,
väl till sanskr. aryá-, kär, tillgiven, jfr
aryamā́, vän, kamrat, besl. med
folkslagsnamnet iraner.
arilds i uttr. från arilds tid, (1524:
araldis, 1528: arelds osv.), från fda. aff
arilde, aff arild tid, da. af el. fra arilds
tid, jfr no. fraa arels ti m. m., av ett
ār alda (jfr Vǫluspá: ár vas alda), till
isl. ár, tidigt, o. som sbst. ’början’ (se
arla), o. genit. av ǫld, tidsålder, (se
ålder); alltså: i tidernas början. Uttr.
har påverkat, men ligger ej, såsom
stundom antagits, till grund för uttr.
kung Orres tid (se under konung).
aristokrati, ytterst av grek.
aristokráteia, av áristos, bäst, o. -krateia,
styrelse, till krateĩn, härska (urbesl.
med hård); jfr demokrati.
aritmetik, t. ex. Lagerlöf o. 1680,
ytterst av grek. arithmētikḗ (näml.
tékhnē, konst), räknekonst, fem. av ett
adj., som hör till arithmeĩn, räkna, till
arithmós, även i logaritm, möjl.
urbesl. med rim 1.
1. ark, bibl., fsv. ark, kista, skrin =
isl. ǫrk, fin. lånordet arkku, got. arka,
ty. arche; gammalt germ. lån från lat.
arca, kista, till arcēre, innestänga (jfr
exercera).
2. ark, papper = y. fsv. o. da.; från
mlty. ark, av lat. arcus båge (efter de
vid vikningen böjda pergamentsbladen);
jfr ty. bogen, båge o. ark. Urbesl. med
den germ. beteckningen för ’pil (till
båge)’: isl. ǫr osv. (se pil 1); jfr även
armborst.
arkebusera, 1605, från fra.
arquebuser, egentl.: skjuta ihjäl med
hakebössa, fra. arquebuse, en folketymologisk
ombildning (jfr lat. arcus, båge) av äldre
fra. haquebute m. m., från mlty.
hakebusse el. mholl. hakebus, hakebössa, ett
förr brukligt handgevär.
arkeolog, 1831, motsv. i ty. o. fra.,
av grek. arkhaiológos, till arkhaĩos,
forntida, gammal (till arkhḗ, början, jfr
árkhein, vara den förste, börja, härska,
av okänt ursprung), o. -lógos, forskare
(till légein, samla m. m.; jfr biolog,
logik). Till samma adj. hör ytterst
även arkaisera, arkaism.
arkiater, se ärke- o. under läka.
arkitekt, O. Rudbeck 1670, motsv. i
ty., fra. o. eng., av lat. architectus, bildat
efter grek. arkhitéktōn, av arkhi- (till
árkhos, överhuvud, se arkeolog, ärke-
o. jfr anarki), o. téktōn, byggmästare
(besl. med textil o. tax).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
