Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - domkraft ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kvast, no. tust(a), tofs, klunga, isl. þústa,
hop, massa, nisl. þústr, kvast, viska; till
en ie. rot tus, svälla, vara yvig el. dyl.,
vartill med k-utvidgning även ty. dosche,
buske, tofs. — Ie. tus-t : tus-k = de
likbetyd. stammarna bhus-k : bhus-t (se buska)
o. bhrus-k : bhrus-t (se brosk o. bröst).
Annorlunda Charpentier KZ 43: 161 (som
hit även för det sanskr. trädn. túṣa, även
’spält’ m. m.).
dotter, fsv. dot(t)ir = isl. dóttir, da.
datter, got. dauhtar, fsax. dohtar, fhty.
tohter (ty. tochter), ags. dohtor (eng.
daughter), motsv. sanskr. duhitár, avest.
duγdar, armen. dustr, grek. thygátēr
(med dunkelt bildningssätt), tokar.
ckacaṟ, fslav. dŭšti, litau. duktė; svårligen,
såsom stundom antagits, till ie. roten
dhugh, mjölka. Ordet saknas sålunda i
alban., latin o. kelt. språk, alltså samma
språkgrenar, som icke heller uppvisa det
indoeur. ordet son. — I fråga om
växlingen dotter ~ doter jfr senast Noreén V.
Spr. 4: 72 f. o. där citerad litteratur.
dov, o. 1710 i betyd. ’dåsig, slö’, 1723
om ljud (från 1600-t. i sammans., som
dock kunna höra till motsv. ä. nsv.
subst.), i ä. sv. även ’döv’ Lind 1749 (jfr
sv. dial.). Väl, åtminstone i nuvarande
anv., från lty. dôf, döv m. m. = det
inhemska döv; jfr att lat. surdus har båda
betyd. o. se lomhörd. Delvis kanske från
avljudsformen lty. duff = mhty. top osv.
dovhjort, t. ex. Linné, Sahlstedt 1773,
jämte dof (med oklart v), ä. nsv.
dåhjort 1620, Spegel 1685, ävensom ä. sv.
dogghjort från da. daahjort, jfr fsv. o.
fda. dā, från ags. dá (eng. doe), dovhind,
sannol. från kelt. (da, dam), varifrån
väl även lat. dāma (ty. dam(m)hirsch).
— Härtill också: dovdjur m. m.
drabant, jfr ä. nsv., fsv., lty. dravant,
mhty. drabant, av fra. trabant, ital.
trabante; av mycket omtvistad
härledning; man vet ej ens säkert, om de rom.
orden lånats från de germ. el. om
förhållandet är motsatt; enl. somliga ytterst
från pers. derbân, portvaktare (der-,
dörr); enl. andra till ty. traben =
trava; osv.
drabba, Bib. 1541, förr med
allmännare betyd.; med förlängning av b, från
ä. da. drabe, träffa, drabba, slå, från
mlty. drapen (jfr dråplig), i
avljudsförh. till drepen = det inhemska dräpa
o. lånordet träffa. Ännu hos Sahlstedt
1773 i den förr vanliga, nu obrukliga
förb. drabba målet, träffa målet.
Drag, ortn., ofta: plats mellan
vattendrag, över vilken farkosterna släpades;
till följ.
draga, fsv. dragha i betyd. ’trahere’
inhemskt = isl. draga, da. drage, ags.
dragan (eng. draw); i betyd. ’bära’
däremot från mlty. dragen = fsax. dragan,
fhty. tragan (ty. tragen), jfr got.
gadragan, hopa, samla; betyd. ’bära’ ännu
Kellgren: ’Jorden nya skrudar drog’; jfr
fsv., ä. nsv. brefdraghare, brevbärare.
Möjl. ursprungl. sammanblandning av
två stammar. Hit hör även lat. traho,
drager, om (genom dissimilation) av *dhragho.
dragg, o. 1730, ä. nsv. dragge 1612,
från lty. dragge el. eng. drag (› fra.
drague); jfr biformen lty. dregge,
varifrån ä. nsv. drägg, no. dregg, da. dræg;
deverbativum till meng. draggen (eng.
drag), släpa, till germ. vb. *draᵹan (=
draga), snarast med intensivisk
konsonantförlängning av samma slag som
i vagga, vb, osv. — Avledn.: dragga.
dragon, Gustaf II Adolf, från ty.
dragoner = fra. dragon osv.; egentl.:
drake, efter fälttecknet; se följ.
drake, fsv. draki = isl. dreki, da.
drage, mlty. drake, fhty. trahho (ty.
drache), ags draca; gammalt lån från
lat. draco (genit. -ōnis; varav fra.
dragon › eng.), som i sin tur lånats från
grek. drákōn, orm, drake, till ie. *dr̥k-
= sanskr. dr̥k-, se, grek. *drákos, öga,
jfr dérkomai, ser (urbesl. med vgerm.
adj. torht-, klar); alltså egentl.: den
skarpt blickande. — I betyd. av ett
forntida skepp med drakhuvud lärt lån
från isl. dreki; i denna anv. blott känt
från de fornvästnord. språken. —
Draksådd, efter den grek. myten om
Kadmos, som dödade en drake o. utsådde
dennes tänder, ur vilken sådd fem
beväpnade män framvuxo.
dram(m), sup, snaps, o. 1760, Bellman
osv. (ej hos Sahlstedt 1773), från da. el.
da.-no., från eng. dram, av fra. drame;
egentl. tillhörande apotekarspråket o.
= ⅛ uns; av lat. drachma, av grek.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
