Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - fiol ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fiol, 1640 (se nedan) = da., från Ity.
viole, violin, från fra. viole = ital. viola
(jfr violin); av mycket omstridd
härledning; snarast av mlat. vitula (jfr t.
ex. provenc. viutla) till lat. vitulari,
jubla, o. Vïtula, segerjublets gudinna
(sannol.: *uoi, jubelrop, jfr grek. evol),
jfr till betyd.: ags. (Beow.) gamen-wudu,
harpa (: gamen, jubel). Av samma
vitula kommer det västgerm. *fiþula,
som ligger till grund för ags. fiðele (eng.
fiddel), fhty. fidula (ty. fiedel), isl. fiðla,
fsv. fiþla, sv. (dial.) fela, fejla. Se D.
Fryklund Stud. i mod. språkv. VI. 3:
102. — Jfr Lex. Linc. 1640: ’fiol vulgo
fedela’.
1. fira (högtid o. d.), Balck 1596:
tilbidne och firadhe affhwar man; absol.,
i sht om arbetare: hålla sig borta från
arbetet, t. ex. 1657; från Ity. firen =
fhty. firön (ty. feiern, varav da. fejre);
mycket gammalt lån från lat. feriäri,
hålla vilodag, avledn. av ferice (se ferie
o. fest), vartill även mlty. vire,
högtidsdag = ty. feier. Med avs. på germ. l
i gamla lån från lat. ord med e jfr t.
ex. krita o. siden. Jfr f. ö. fyr l,
fyraben.
2. fira, släppa efter tåg o. d., P.
Svart Gensv. 1558 = da. fire; från Ity.
firen; jfr eng. veer; dunkelt; möjl. från
fra. virer, vrida (se gir l an d).
firma = ty., från ital. -, urspr.:
bindande underskrift av ett handelshus,
sedan om handelshuset självt; till ital.
firmare = lat., egentl.: befästa, till
firmus, fast (jfr farm o. följ.).
firmament = mhty., ty., av lat.
firmamentum, stöd, fäste, till firmus, fast;
se föreg.
fisa = isl. fisa, da. fise, mhty. visen;
jfr fsv. fis m., med f-avledn. i mlty.,
mhty. vist (ty. fist) osv.; = no. fisa,
blåsa, pusta; väl till en ie. rot (s)pis i
lat. splräre, blåsa m. m. (med -s- Z>
tonande s>r liksom i auröra: öster
osv.).
fisch, spelmark, av fra. fiche, till lat.
*figicäre, fästa (se affisch, ficka).
fisk, fsv. flsker = isl. fiskr, da. fisk,
got. fisks, ty. fisch, eng. fish; allrn.
germ. ord, germ. "fiska-, jfr ie.
*piski-i lat. piscis o, ie. *peisko- i fir. iasc; f. ö.
dunkelt. Gemensam indoeur. beteckning
för ’fisk’ saknas; jfr t. ex. sanskr.
mdt-sya-, men grek. ikhthys osv. — Få sina
fiskar varma, A. Oxenstierna 1647:
’troo wist ät Salvius j sin tijdh fuller
fåår sine fiskar warma’, Kolmodin 1732;
ett av de många äldre uttr., där ’stryk’
o. d. betecknades med namn på
maträtter; jfr munfisk o. förf. 1600-t:s
sv. s. 60. — Fiskar e = fsv. (ej i
landskapslagarna), uppträder som egentlig
yrkesbeteckning först i ä. nsv.; under
medeltiden fanns ingen klass, som hade
fiske till huvudnäring; havsfisket
(uteslutande vid stränderna) bedrevs
huvudsakligen av bönder, som vid vissa tider
av året lämnade sitt jordbruk (jfr under
Falsterbo). Ortnamnen på Fisk(e)-,
Fiskar- syfta på sötvatten. — Fiskebragd,
se bragd. — Fiskgjuse, Bib. 1541:
fiskagiusen; besl. med fsv. giuper (i ortn.
Giudhanats, nu Djuvaiiäs Smal), sv.
dial. judar plur., fiskegjur (av *-gjudr),
no. (fiske)gjud, isl. gjödr, o. sv. dial.
jutar plur., fhty. eringeoz; i avljudsförh.
till ägs. earngéat (även -géap), örn?; till
den ljudhärmande ie. roten gheu, ghou,
som även ingår i isl. geyja, skälla, gaula
= sv. dial. göla, tjuta, sanskr. hdvali,
ropar, osv. Jfr förf. Nord. stud.
s. 187.
fiskal, av lat. fiscälis, till fiscus, egentl.:
korg, sedan: pänningkorg, statskassa.
fistel = fsv., da., från ty.: mlty.
vis-tel, fistel = fhty. fistul, rör (ty. "fistel),
av lat. fistula, rör, rörpipa, fistel; av
omstridd härledning; möjl. genom
dissimilation av *flistula, varom närmare
under p lister. — I da. o. ty. även
’falsett’ på grund av dennas pipiga ljud.
Fittja, ortn. = fsv., dat. plur. fitium
1329, med motsvarigheter i västnord.
ortnamn; pluralformer = isl. fitjar,
fitjum, till fit f., sidländ jordsträckning
vid vatten; jfr ä. nsv. fitia U. Hiärne
o. 1715; avljudsform till fet (stam feit),
se d. o.
fittja, egentl, dialektord (fem.), knippa
av oskäktad hampa el. lin, jämte sv.
dial. fittje m., plur. -ar (-er), jfr Broman
Hels.-boken 1733: fittjar plur., Carleson
1756: ’små kärvar (lin), Fittiar
kallade’, motsv. fsv. fiti m. (ackus. fitia)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
