Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - fnöske ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
även formväxlingen i isl. fnésa, fnasa,
fhty. fnehan ds., mhty. phnuht,
fnissande, osv. Av samma slag är även
grek. pnéö, andas. Direkt släktskap
mellan dessa bildningar o. fnysa bör
knappast antagas, lika litet som med
fnissa el. som t. ex. mellan en hel del
uttryck för ’grymta o. d.’ på germ. gr-,
ie. ghr-. - Liknande o. delvis likbetyd,
parallellbildningar se under nysa o.
snusa, vilka man felaktigt fört samman
med fnysa från en gemensam ie. rot
s(k)nus; ävensom under gnista.
fnöske, motsv. ä. nsv. fnösk m. Lind
1749, jämte f ny ske n. Var. rer. 1538,
Spegel 1685 osv.; -ö- i dial. av ö
(Hes-selman i o. y s. 193), av *fniösk-, jfr
isl. fnjöskr m. Formväxlingen: isl.
hnjöskr, sv. dial. knösk(e), snöske osv.
visar hän på ljudhärmande ursprung,
sannol. urspr, syftande på ljudet vid
förbränningen.
foajé, foyer, från fra. foyer, av lat.
focärius, hörande till härden, avledn.
av focus m., eldstad (:> fra. feu, eld);
alltså: rum, som eldas, samlingsrum.
1. fock, sjöt, Var. rer. 1538: focko
seghel, 1600-t.: focka, jämte da. f ok från
höll. f ok el. mlty. fock(e)\ föres ofta,
men sannol. felaktigt, till fsv. fmka =
da. fyge, drivas av vinden, yra; betyd,
’trekantigt stycke land’ i no. fokka är
sekundär.
2. fock, slangspr., n., tag, omgång, i
botten f ock o. d.; o. m., fyr, kurre;
av okänt ursprung.
focka, värd., köra bort, Levertin 1886,
f. ö. egentl, först på 1890-t., av dunkelt
urspr.; tolkningsförslag: Noreen Sv.
etym. s. 9 o. Sperber Imago I, h. 5: 32.
1. foder, mått för våta varor - fda.
fothcer (före 1300), från Hy. föder n.,
vagnsfora, lass ss. rymdmått, ett
väst-germ. ord = fhty. fuodar (ty. fnder)
ds., ägs. föder, vagnlast (eng. fother,
fodder, ett vid bergverken använt mått);
en avljudsform till famn el. möjl. -
foder 3 i betyd, fodral.
2. foder, kreaturs-, fsv. föper - isl.
födr, da. foder, mlty. vöder, fhty. fuotar
(ty. f utter), ägs. födor, födor (eng fodder);
ej i got.; av germ. *föpra-, *fodra- .=
ie. *pä-tro-, bildat med instrumental-
suffixet -tr- till roten pä i lat. pabulum,
foder (av pä ~\- instrum.-suff. -dhl-),
pä-sco, betar (jfr pastor), pä-nis, bröd;
se f. Ö. föda ävensom furagera o.
furir. - F öder marsk, fsv.
fodher-marsk, se marsk.
3. foder, undertyg o. d., fsv. födher
-. fno. födr, da. foder o. for; från mlty.
vöder, foder, fodral = fhty. fuotar ds.
(ty. futter), ägs. födor, föder, fodral,
skida, got. födr, svärdsskida, av germ.
* fodra-, som kan vara identiskt o. ofta
förbindes med sanskr. pätra- n.,
dryckeskärl, vilket emellertid snarare utgår från
ie. *pö-tlo- = lat. pöculum (jfr p o
kulera). Foder innehåller ie. roten pä,
skydda, vakta (i sanskr. päti), vilken
ofta, ehuru möjl. med orätt, identifieras
med pä, äta o, d., i foder 2. - Av
den germ. stammen födr- har i fra.
avletts t. ex. foiirrure, pälsverk.
fodral, 1682: een futtral, Möller 1745
m. fl.: futteral, LincT1749: foteral, det
senare jämte fotral ganska vanligt in på
början av 1800-t; med -d- o. 1750:
fouderal o. ungef. samtidigt foderal, den
senare formen den regelbundna till o.
1850 (ännu hos Dalin 1850 som biform);
fodral enstaka dock under 1700-talets
senare hälft; jämte da. foderal o. futteral
från Ity. resp. hty.; jfr höll. foedraal,
ty. futteral (redan 1419: futral), av mlat.
fotrale, avledn. med romansk ändelse,
av foder 3.
1. fog, skäl, lämpa, nu n. liksom
redan hos Sahlstedt 1773, men Dalin
1850: m.; fsv. fögh f., som är tillpass,
önskvärt; från mlty. vöch, vög- m., f.
= mhty. vuog (ty. fug) m., till mlty.
vögen, passa (sv. lånordet foga). Jfr
ofog o. föga 2.
2. fog, r., m., men Sahlstedt 1773 n.,
smek.: fogning o. d., från Ity. vöge, ty.
fuge f. (jfr från 1500-t. sv. foga i betyd,
fog 1).
foga, ä. nsv. -, 1500-t., i betyd.: laga
(så att ngt sker), lämpa; motsv. y. fsv.
fögh(i)a = da. föie; av mlty. vögen
(med o. utan z-omlj. av ö), foga, foga
sig = fsax. fögian, fhty. fuogen (ty.
fugen), ägs. fégan (eng. fay); i
avljuds-förh. till fager (egentl.: passande), till
i e. påk, fästa, i lat. päx (pöc-), fred (jfr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
