Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gullbrand ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
narr, fhty. Guntheri osv., germ.-lat.
Gunthi(h)arius, av germ. *Gunpi-harja-,
till isl. gunnr, strid = fsax. gudea, ägs.
gud (se Edit), i avljudsförh. till grek.
phönos, dråpslag (av *g1Åhon-), théinö,
slår (av. *g%hen-) osv. -j- stammen i här,
sbst. Identiskt med de från tyskan
komna familjen. Gunthero. Gunther.
- I nsv. lån från isl.
gunnrum, atm. 1860-t., från eng.
gun-room, till gun, bössa, kanon;
gunnrum-met var förr beläget på ett av
batteridäcken.
gunst, ä. nsv. även gönst, t. ex. NT
1526 = fsv. (även -ö-, -*/-), da., från
mlty. gunst = ty., bildat till gunnen,
unna = sv. gynna. Jfr utan (/-prefix
fhty. unst, gunst, till unna, o.
avljuds-formen fhty. a /is/, got. ansts osv., gunst,
nåd = isl. dst f., kärlek (i det
kvasi-mytologiska As t r il d, egentl.:
kärlekseld, en nyskapelse av Stiernhielm efter
isl. dstareldr, kärlekseld). - Härtill
gunstig, fsv. gunstogher, från mlty. gunstich.
Uttr. ss. nsv. gunst i junker, gunsti
herrn i skämtsam el. ironisk aiiv.
härleda sig från den gamla vanliga anv. av
ordet i attributiv ställning just i dylika
förb., särskilt i tilltal ss. artighets -el.
vördnadsbetygelse, t. ex. fsv. sidhan
(lutade) gönstoghe herran sik än nidher,
Asteropherus 1609: g u nslig e junker,
Bellman: gunstig herr kronobefallningsman
osv.; jfr gynnare med likartad
utveckling. Under 1700-t. var ordet i
sam-talsspr. så allmänt i dylik anv., att bruket
av vissa förf. parodieras.
gunås, t. ex. Dalins Arg. (gudnås), jfr
o. 1695: ’Gu nå oss* (i vardagsspråk),
av fsv. gudh nädhe os = da. Gud naade
os, mhty. genåde dich got (som
avskedshälsning), ty. gnade uns Gott; konj. pres.
till fsv. nädha, vara nådig, hjälpa (jfr
nåde) = isl. nåda, ty. gnaden; väl,
åtminstone i denna anv., i sv. o. da. lånat;
se f. ö. nåd.
guppa, Arvidi 1651 (utan
översättning), Bellman, möjl. = ty. dial. gupfen,
ha en hoppande gång o. dyl., en
intensivbildning uppkommen antingen genom
förlängning av konsonanten el. av
för-germ. *gubn-9$fr fslav. gunati(*gubnati),
böja, vika o. dyl., jfr även lett. gubt,
gubstu, sänka sig, bocka; se vippa, vb,
o. förf. Mediagem. ss. 15 f., 42. Man
kunde dock även tänka på en avledn.
av det interjektionella gupp, gupp
(re-daii hos Runius), som målar samma
rörelse; jfr i gupp och galopp Bellman.
gurgla, B. Olai 1578: gorgle (gurgla
sig med, om medicin), jfr gurgelwatn s.
förf., 1675: gurgla i samma anv., motsv.
da. gurgle, ty. gurgeln, Ity. görgeln,
gorreln; i sv. lån från ty., resp. Ity.;
säkerl. ljudhärmande bildning såsom
t. ex. ital. gargagliare (gör-}, gurgla,
portug. gargarejar ds.; knappast
däremot, såsom vanl. antages, denominativt
av ty. gurgel, strupe = fhty. giirgula,
vilket självt är av onomatopoetiskt
ursprung, vare sig det enl. gängse åsikt
lånats från lat. gurgulio (jfr K varken,
kvarka) el., såsom sannolikt är,
självständigt uppkommit. - Gurgla i betyd,
’gräla’ är en i slangspr. uppkommen
sekundär anv. av ordet.
gurka, 1636, Lex. Linc. 1640: plur.
gurkor(-er), vid samma tid även
augur-kor, agurker, jämte da. agurk närmast
från Ity., ty. gurke, resp. ä. Ity. agurke;
från slav. språk, jfr t. ex. polska ogurek,
diminutiv till sengrek, aggourion,
vattenmelon; möjl. av österländskt ursprung.
gurkmeja, 1762, Sahlstedt 1773, men
hos Lindl749 översatt med en
omskrivning = da.gurkemeie, från ä. ty.gurkumey
(ty. kurkemei), efter nlat. curcuma (=
ital.), av österländskt ursprung; jfr t. ex.
arab. karkum.
gurmand, Almqvist 1842, S. Knorring
osv; från fra. gourmand, o. gurmé,
1890-t., från fra. gourmet; av okänt
-ursprung.
Gustav o. Gösta, ett i forntiden
(nästan) uteslutande svenskt o.
huvudsakligen götaländskt mansnamn, i historisk
tid ganska vanligt, dock ej bland
allmogen, fsv. Göstaver, Göstaf samt,
betydligt sällsyntare, Göstaf, Gustaf m. m.
Av folkslagsnamnet göt o. stav; enl.
v. Friesen NoB 8: 77 snarast ’götarnas
stöd’ el. dyl., på vilken härledning f. ö.
redan P. Svart anspelar (Är. s. 50,
1560): ’thet är Göters Staaff’ (om
Gustaf Vasa). - Urnord. *Gauta-stabar.
Härav enl. Kock (t. ex.) Accentuierung
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
