Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Göran ... - habit ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tar, motsv. ägs. géatas Beowulf,
Proco-pius: gavtoi; i avljudsförh. till vissa
forngerm. namn på goter, gutar
(gottlän-dingar) o. stundom även götar: fsv.
gutar (-o-), isl. götar, ägs. gotan plur.,
Plinius: gutones, Tacitus: gotones. Av
omstritt ursprung. Numera ofta härlett
av ett gammalt namn på Götaälv el.
någon del därav (Trollhättefallen), *Gaut,
isl. Gautelfr, där då gant- enl. Tamm
m. fl. skulle betyda ’utflöde’ resp. ’fors
el. dyl.’, till gjuta; liksom gutar (o.
goter) analogt tolkats såsom ytterst
hörande till ett likbetydande gut- el.
med Lindroth NoB 2: 75 f. till ett
flodnamn Gnt- (förr Guteån, nära gården
Gute på Gotland, vartill då närmast
Gotland). Häremot talar dock i sin
mån bl. a., att likheten mellan namnen
på dessa närbesläktade folk i så fall
bleve rent tillfällig. Snarast betyder
götar o. gutar (goter) ’män’ (till
g j u t a) med ungef. samma
betyd.-utveck-ling som grek. ärsen, manlig, pers. arsan,
man, till roten ers, väta, utgjuta (jfr
orne); se förf. Ark. 19: 138 o. där
citerad litteratur. Isl. gautar o. gotnar,
män, krigare, i poetiska omskrivningar
(kenningar) utgå dock från de resp.
folknamnen. Göta älv innehåller i så
fall genit. plur. av detta folknamn; jfr
Ark. 25: 199, 351. - Vanligt i
personnamn, t. ex. Algot, Gustav; jfr även
gudanamnet isl. Gautr, om Oden = got.
*Gauts (hos Jordanes skrivet Gap f), ägs.
Géat. - Götes konung, P. Svart Götis
k., i denna form lånat från den äldre
danska konungatiteln (liksom också
Ven-des), genit plur. till göt, motsv. det
inhemska götas, t. ex. O. Petri, med
analogiskt s av fsv. göto. (jfr ovan);
ingående i den svenska konungatiteln
från o. med Magnus Ladulås o. (med
lat. form) Karl Sverkersson.
2. göt el. göte n., gjutet järn- el.
stålstycke; till gjuta; f. ö. flertydigt;
jfr y. fsv. göte, gjutning, o. Ity. göt(e) ds.
Göteborg, från 1619, efter Göta älv,
bildat efter mönstret av äldre namn på
-borg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>