Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - has ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hafa, da. have, got. haban, fsax. hebbian,
fhty. habén (ty. haben), ägs. habban
(eng. have), germ. *haðai-. Trots
överensstämmelse i ljud o. bildningssätt
knappast direkt besl. med lat. habere,
hava; enl. K. H. Meyer IF 35: 224 f.
äro dock de flesta ieur. ord för ’hava’
o. besl. betyd. (khab(h)-, k(h)ap-,
khab-, g(h)ab(h)-, gap-) på grund av
vissa flexiviska egendomligheter att
återföra till en grupp, vars ljudväxling
beror på dess imitativa karaktär
(efterhärmning genom ljudet). — I ty. o.
eng. liksom i fsv. o. isl. ofta även: få;
kvar i t. ex. det skall du ha igen. —
Havande, om kvinnor, motsv. i fsv.,
isl. o. fda., elliptiskt till uttr. ss. fsv. hava
(barn) i kvipi, dsv. i moderlivet, jfr
grek. ékhousa (part till ékho, håller,
har) ds. - Jfr häv, åthävor.
haveri, Serenius 1734, i ä. sv. även
med den franska formen avarie Risingh
o. 1650, averi; liksom motsv. i da. från
Ity. haverie, holl. haverij; från fra.
avarie = ital. avaria osv. (varav även eng.
average med tillägg av -age), även:
hamntull o. dyl; knappast lån från arab.
awar, skadad vara, som självt torde
ha sitt ursprung i de rom. spr.; f. ö.
blott mycket osäkra tolkningsförslag.
havre = fsv., isl., da. = fsax. haboro,
fhty. habaro (ty. haber-, ha f er från mty.
o. Ity.); eng. dial. haver från nord. (det
inhemska eng. namnet är oats, egentl,
pl., ägs. d/e); allm. germ. ord (dock ej
i got.), av *habran-. Anses vanl. för en
avledn. av germ. *habra-, *hafra-, bock
= isl. hafr, ägs. hcefer, lat. caper ds.,
grek. kdpros, vildsvin; varmed kunde
stämma, att havren äldst företrädesvis
användes till foder; de ofta anförda
analoga härledningarna av fslav. ovisii
o. lat. avéna, havre, från lat. ovis, får, o.
grek. aigilöps från aix (aig-) get, äro
dock osäkra el. oriktiga. Kanske i
stället ett ursprung, analogt med det, som
antagits för fgutn. hagri = fin.
lånordet kakra, kagra, vilket av somliga
betraktas som ett annat ord o. föres till
no. hagr, de grova håren på
hästsvansen o. manen, da. heire, Bromus
seca-linus (jfr sv. faxe ds.: isl. fa x, hästman),
liksom fir. coirce, havre (*korkio-) möjl.
till corc, hår, o. armen, varsak, havre,
till vars, hår; no. ha gr är kanske besl.
med sanskr. kaca-, huvudhår (jfr dock H.
Petersson Ar. und armen. Stud. s. 14
f.); detta namn på havren sålunda efter
håren på agnarna o. kornen. Enl.
H. Petersson har även havre en
liknande upprinnelse: till ie. kdpr-, hår,
i lat. caprönce, pannhår, man, sanskr.
cipra, hår; se Balt. o. slav. Wortstud.
s. 19, jfr även Gharpentier KZ 46: 30 f.
— Gemensamt ieur. namn på havren
saknas alltså. Den är f. ö. ett typiskt
nordeur. sädesslag, men ej bland de
äldsta: havre odlades dock i Danmark
redan under bronsåldern. Havreodlingen
synes härstamma från sydöstra
Ryssland.
hebré, jfr Bib. 1541: Ebree, de Ebreer
o. fsv. adj. ebrezker (h-), ä. ty. ebreer,
från lat. hebræus, från hebr. ’ibrï,
den från andra sidan (av någon flod,
Eufrat) komne, utlänning, t. ex. om
Abrahan (l Mos. 14: 13). — Hebreiska,
i t. ex. uttr. det är hebreiska för mig,
dvs. obegripligt, motsv. i da. o. fra.;
jfr ä. nsv. ’å kan jagh hebraiska
vthföra’, dvs. göra underverk, Brasck 1648.
hed, fsv. hep = isl. heiör, da. hede,
got. haipi, mlty. heide, fhty. heida (ty.
heide) f., ägs hded n., m. (eng. heath);
i mhty. även ’ljung’ o. i ägs. ’timjan’; av
germ. *haipiö- = ie. *koitiä-, väl avledn.
av *koit- i fkymr. coit, skog, gäll.-lat.
ceto-, -cétum i namn, jfr lat. bucétum,
betesmark (dock formellt dunkelt). Enl.
Kluge ZfdW 11: 26 vore i germ. spr.
betyd, ’ljung o. dyl.’ den
ursprungligare. — Jfr Hedemora.
Hedemora, fsv. Hénamora; sannol.
innehållande gen. plur., äldre *hépna,
av ett ord, som betydde ’hedbor’, jfr
Hedkarleby i Gästrikland, dvs.
’hedkarlarnas by’; f. ö. möjl., med J. V.
Svensson NoB 7: 12 identiskt med det
hos Ptolemeus anförda skandinaviska
folkstamsnamnét (grek.) Khaideinoi.
Annorlunda, men icke troligt Noreen Spr.
stud. 3: 98: till genit. plur. av fsv.
hépin, hednisk. Se f. ö. Mora.
heden, se hedning.
hedenhös i uttr. från el. av h., jfr
fsv. af hedhnom hös, Stiernhielm: af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
