Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - hån ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
glittra, skifta i olika färger = isl. skolla
(ipf. -ld-), sväva, vara vankelmodig osv.,
ett ie. *skl-na-mi, till ie. roten skel,
vara sned, i skuldra osv., varom
utförligt förf. Ark. 22: 362 f.
häkta, vb, fsv. hækta, fästa, hålla
stånd, fängsla = da. hægte, haka fast,
från mlty. hechten, med -cht- av -ft-,
alltså - sv. häfta (se d. o.). - Häkta,
sbst, fsv. hækta, även: boja, från mlty.
hechte f., bl. uppvisat i betyd, fängsligt
förvar. - Häkte n., fsv. hækte, kön
ovisst, biform till föreg.
häl, fsv. hæl = isl. hæll, da. hæl, jfr
ags. o. ffris. hela m.; av germ. *hanhila-,
dimin. till germ. *hanha- i isl. há-, häl
(i hásin, hälsena), ags. hóh ds. (eng.
hough, knäveck). Ie. rot kenk i litau.
kìnka, kenklé, knäveck; se f. ö. has. -
Ordet är gemensamt blott för de nord.
o. västliga västgerm. spr. Lat. calx, häl,
är obesläktat. - En indoeuropeisk
beteckning för ’häl* föreligger däremot i
ty. ferse, av fhty. fers(a)na, motsv. fsax.
/ers/? a, got. fairzna, ägs. f yrs n, grek.
plérna, sanskr. pårsni- samt lat. perna,
länd, lår tillika med foten, skinka.
[häl, sv. dial., träplugg, se haj 1.]
[häla, sv. dial., dölja, se hölja.]
hälft, fsv. hcelft = isi. helft, da. helfle;
från mlty. helfl(e) (ty. häl f té) \ vilket ser
ut som en //-bildning till halv (germ.
*halfti-), men att döma av mholl. helfde
o. fno. heljd kanske snarare utgår från
ett germ. *halbipö-; mlty. helfte vore i
så fall sammandraget av *helvede. -
Hälften- i hälft e nbruk osv.
förekommer redan på 1690-t. o. är en allmän
förrn under 1700-t. Sahlstedt 1773 har
emellertid hälftabruk o. ett hälflawärck
uppträder 1742. Möjl. beror, med Tamm
Etym. ordb., hälften- på
missuppfattning av hälfla- (sammansatt med genit.
fsv. -a(r)) såsom dialektisk best. art. -a
för rikssprakligt -en (ss. so/a för solen osv).
hälg, se helg.
1. häll, berg-, fsv. hcel(l), av urnord.
*halliö- = fin. lånordet kallio, avlett av
hall l e), snarare uppkommet ur samma
paradigm,germ.*/2a//z/-,som detta Samma
grundform förutsattes av fsv. Hcellibij,
nu Häll(e)by. - Dessutom tycks i fsv.
ha funnits ett mask. ha>l(l). Se Läffler
hos M. Oisen Indskr. m. de aeldre runer
(1917) s. 685 f. - Hålle- i hälleberg,
-flinta, från fsv. hcello, genit. sg. till
den utvidgade fsv. formen hcella, jfr
fsv. hatlloskora, bergsklyfta.
2. häll, interj., se hell.
3. häll, på häll, se följ.
1. hälla, vb, fsv. habila, bringa att
luta, hälla = isl. hella, da. hcelde ds.
= fsax. af-heldian, stupa nedåt, fhty.
helden, luta, ägs. hieldan böja sig (eng.
heel), av germ. *half)ian, avledn. av
germ. adj. *halpa-, lutande = sv. dial.
hall, isl. hallr, fhty. hald osv.; antingen
till ie. roten kal i litau. at-si-költi, luta
sig, sanskr. kataka- (*kall-), sluttning,
el. till ie. kel i litau. szalis, sida, trakt
(vartill klet- i lat. cllno, böjer, se lid).
Jfr under hallon, heller. - På häll,
motsv. da. paa hceld, möjl. av en
tvåsta-vig form, jfr sv. diat. å hålle, ä. da. ad
hcelde, väl = got. -halpei (i wiljahalpei,
gunst), bildning på -in- till adj. *halpa-,
lutande.
2. hälla, sbst., i riksspr. vanl.:
byx-rem under foten; ä. nsv. o. sv. dial.:
bindsel kring foten om häst (får osv.)
ss. också i fsv. hcelda = no. helda, da.
hilde (av hällde), mlty. helde; av germ.
*haldiön- till hålla.
-hälle i sam-, uppehälle, fsv. -hällde
i bl. a. sam-, up (p e) h té Ide, dels i nuv.
betyd. o. dels med urspr, betyd, av
resp. ’sammanhållning’ o. ’uppehållande’;
motsv. i isl.; med i sammans, vanlig
za-avledn., till fsv. hald (= håll), ss.
fiskafänge till fång (fång), tilfaiUe till
fall osv.
hällebard, se hillebard; häller, se
heller.
1. hälsa, sbst, fsv. hcelsa (-e-), även:
välfärd, hälsning = isl. heilsa, da. helse,
hilse, av germ. *hailisön, avledn. av den
germ. s-stammen *hailis-, som växlande
med *hailiz (-uz, -as) uppträdtr i fsv.
hel, hcel(l} f. o. n., lycka, isl. heill n.
o. f., lycka, gynnsamt förebud m. m.,
da. held, fsax. hel n., fhty., ty. hell n.,
lycka, frälsning, ägs. hcel n. o. f.,
förebud, lycka, hälsa (eng. hail från nord.),
ägs. hålor n. o. 7?d/s f., frälsning (efter
lat. salus); jfr fir. cél, förebud; till adj.
hel; se även interj. hell (slutet).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
