Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - karsk ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kasematt, befästn.-k., ett slags
hålbyggnad avsedd till skydd, C.
Gyllenhielm o. 1640; 1710: cachematters, även
sjöv.: ett bepansrat täckt rum för
ka-non(er) - da. kasemat, ytterst av ital.
casamatta, av casa, hus (se kasern o.
kasino), o. enl. somliga måtto, matt,
blind (se matt 1), alltså egentl.: blind,
osynlig befästning, det senare dock
ganska osäkert.
kasern, 1710: cassern, från ty. kaserne
el. fra. caserne = ital. o. spän. caserna,
till casa, hus; jfr följ. o. kasematt.
kasino, hus för sällskapligt umgänge,
i sv., t. ex. 1846, nästan blott om uti.
förh. = ty., av ital. Casino, till casa,
hus (se föreg.). Samma ord är den
likalydande beteckningen för ett kortspel;
i sv. åtminstone på 1840-t.; enl. uppift
från ett spelhus (casino) i Florens. Två
av de i detta spel använda förnämligare
korten hette stor-cas(s)ino o. lill-cas(s)ino,
vartill numera kortnamnen s torkaj s a
o. lillkajsa.
1. kask, 1770-t. (casqué), från fra.
casque, hjälm; av spän. casco, skärva,
huvud, hjälm, av cascar, sönderbryta
(lat. *qnassicare, till quassere). Jfr
kaskett.
2. kask, blandning av kaffe o.
brännvin, Onkel Adam 1862: ’kask’ eller
ud-devalla (yttrat av en vandrande gesäll);
allmänt i mellersta o. norra Sv.; motsv.
no. karsk, kask ds.; möjl. från Ity., jfr
sydty. dial. chärsch, stark, rivande (om
dryck) o. ein chärsches, snaps; till karsch
(=karsk). - Härtill vb. k ask a, 1890-t.
kaskad, Spegel 1685, från fra. cascade,
av ital. cascata, vattenfall, till ital.
cas-care, falla, av vlat. *casicare, till
stammen cas- (jfr sv. kasus) i lat. cadere.
kaskelott el. -Ot, en valfisk, 1796 (-«-),
hos Regnér 1803 med den fra. formen
cachelot = da. kaskelot, av fra.
cache-lot, cachalot, av spän. cachaloie,
stundom tolkat som avledn. av spän. cacho,
(djur)unge (av lat. catulus; se katt).
kaskett, 1671: casket i betyd.: hjälm,
stålhatt, f. ö. namn även på civil
huvudbonad under 1700- o. början av 1800-t,
jfr uttr. »yr i kasketten», från fra.
cas-quette, dimin. till casque; se kask 1.
Kasper, mansn., från ty. (jfr även
Kaspar), av ml ät. Casparus, en av de
tre vise männen från Österlanden. Av
stjärngossarna, som sjöngo vid
trettonhelgen, kallades i Tyskland den som
förde ordet för ’svarte Kasper’, varur
utvecklat sig bl. a. betydelsen ’lustigkurre’,
i Wien upptagen som motsvarighet till
den tyska komiska teaterfiguren
Hans-wurst; ännu kvarlevande i Kasperteatern.
kassa, 1697: casse, från ty. kasse, från
ital. cassa, av lat. capsa, förvaringsställe
(se kapsel).
kasse, P. Brahe Oec. 1585 = fno.
kass(e), sannol. slaviskt lånord, jfr fslav.
kosu, korg. Fsv. katse ds. beror väl på
inverkan från finska katsi (= k ät s a);
se Sdw. o. Saxen Sv. 1m. XI. 3: 141.
Sv. dial. karse (= fsv. God. Ups. G 20)
är möjl. ett annat, inhemskt ord (se
karm o. kärr). Jfr Liden Stud. s. 8
o. (delvis annorlunda) Torp Etym. ordb.
under kass.
kassera, 1632, från ty. kassieren, från
fra. casser = ital. cassare, till lat. cassus,
tom, värdelös.
1. kast, vedkast, fsv. kaster, hög (av
lik), jämte t. ex. vipa-kaster, vedkast =
isl. kostr, da. vedkost, av germ. *kastu-, av
samma stam som kasta (se d. o.).
2. kast, boktr., t. ex. Weste 1807,
från ty. kasten, låda, av fhty. kaste, ett
speciellt tyskt ord, av oviss härledning
(jfr kar).
3. kast, stånd, klass, Geijer 1819, Agardh
(ännu ej hos Weste 1807), från ty. kaste
el. fra. caste = spän., portug. casta, ren,
oblandad ras, portugisisk beteckning på
vissa klasser i Indien, till lat. castus,
ren.
kasta = fsv., isl. - da. kaste (eng.
cast från nord.); av samma stam som
kast (i vedkast), med f-utvidgning av
stammen i kas (e), Vårdkas; se d. o. -
Härtill vbalsbst. kast, bl. a. i uttr. stå
sitt kast, egentl, med syftning på
tär-ningskast o. d., jfr 1665: ’stånde . . sitt
kast och Hassard’.
kastanj(e), B. Olai 1578: castanier
plur.; från ty. kastanie, från ital.
ca-stagna (vartill bl. a. eng. chestnut), av
lat. castanea, grek. kastanéa, knappast
av stadsnamnet Kastana i Pontus,
kanske i st. armen, kaskeni. - Härav: ka-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
