Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - lekatt ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hölje’. Fhty. lichin- utgår från en
n-stam lîcho = isl. líki m. Jfr ags.
flǽ-schama, lekamen (till fläsk i betyd.
’kött’). Se även liktorn.
lekatt, hermelin, fsv. lēkalter, læ- =
no. lekatt, da. dial. lækatt. Första leden
är dunkel. Enl. somliga till lä, skydd,
emedan djuret uppehåller sig i
jordhålor, rämnor, stenrösen o. d. Enl. E.
Noreen Ärtem. ljudl. s. 66 n. 7 snarare
till got. hlaiw, grav, osv. i en äldre
betyd. ’hög’ (besl. med lid, Lena, ortn.),
jfr likbetyd. isl. hreysikottr, no. røysekatt
(till röse). - Ordet synes i alla
händelser ha haft samnord. ē, o. formen
lekatt härrör från dial., där detta
bevarats; jfr Hesselman Spr. o. st. 5: 111,
119.
lekman = fsv. = isl. leikmaðr, da.
lægmand, från mlty. lêkmann = fhty.
laihman; i fornspr.: tillhörande det
värdsliga ståndet (i motsats till det
andliga); jfr fsv. lēker (jämte fsv. o. ä.
nsv. lēkter) = isl. leikr, da. læg (ofta i
förb. fsv. lēker ok lærþer, dvs. präst =
isl. leikr ok lǽrðr, da. læg og lærd),
från mlty. lêk, av mlat. laicus, av grek.
laϊkós, profan, oinvigd, egentl.: hörande
till folket, till lāós, att. leós, folk (jfr
liturgi). Från laicus kommer även
ty. laie (fhty. leigo).
Leksand, ortn., Dalarna = fsv.;
liksom t. ex. L ek s lä 11 Ögtl. o. fsv.
Lek-wanghce Vgtl. (till van g) sammansatt
med lek o. väl betecknande öppna
platser, där fordom lekar anställdes. - I
vissa andra namn på Lek- (med genit.)
såsom t. ex. Leksberg Vgtl. ingår väl
det fsv. personn. Lek, liksom i
Leka-ryd Smal., fsv. Lekarydh, antagl. ett
personn. Leke.
lektion, förr ofta i betyd, ’lektorat’
o. ’föreläsning’ = da., ty. osv., av lat.
lectio (genit. -önis), läsning, under
medeltiden: läsning av ett stycke ur
bibeln (se lektor), till legerey läsa (jfr
legend). I sv. kanske närmast från
ty. Etymologiskt identiskt med läxa;
se d. o.
lektor, 1593, om svenska förh.; under
medeltiden (lector) titel för lärare vid
klosterskolorna; dessutom (såsom ännu
i de katolska länderna): den kyrkliga
funktionär, som vid gudstjänsten
föreläste stycken ur de heliga skrifterna
(lectio); sedermera överfört på lärare
vid världsliga skolor; under medeltiden
även vanlig beteckning för akademisk
lärare; av lat. lector, föreläsare, läsare,
till legere, läsa (såsom t. ex. rektor till
regere, styra). Undervisningen vid de
äldre svenska gymnasierna meddelades i
form av föreläsningar. - Jfr läktare.
lell, likväl, väsentl. dialektiskt, se
likväl.
lem, fsv. lemmer m., äldre: limber -
isl. limr, även: gren på träd, da. lem;
jfr ägs. lim n., lem, gren (eng. limb),
till ie. roten Zi, böja (se led 3), liksom
t. ex. slem till roten sli, vara slemmig,
osv. - Härtill även: ä. nsv. lemme, lem
(NT 1526) ~ sv. dial. lim(m)e, riskvist,
-knippe (lajme), fsv. lime, spö, isl. Zimi
osv., m. fl. likbetydande bildningar med
kort o. långt i. - L em läs ta, y. fsv.
limlcestadher (Icem-) 1517 = da. lemlwste,
till fda. limma; lest = isl. Urna Igstr,
skadande av lemmarna, jfr fsv. Iwsta,
skada = isl. lesta, avledn. av last.
lemmel, se lämmel; lemna, se lämna;
lemonad, se limonad.
len, fsv. len, lin, len, mild,
saktmodig = isl. linr, ä. da. lin, motsv. mhty.
lin (genit. linwes), ljum, matt, med
av-ljudsformen lin; besl. med ir. lian, mild
(av *leino-)9 ävensom med grek. elinyö,
vara overksam; med ie. -TIH-’> germ.
-nn- (liksom i brinna): got, aflinnan,
gå bort, vika, fhty. bilinnan, upphöra,
osv., st. vb (det svaga vb. sv. dial. Unna,
avtaga, no.: bli mild, hör däremot
närmast till det besl. adj. sv. dial. linn(er),
mild, osv., varom se lindorm). Väl
ytterst till ie. roten Zi, klibba o. d., i
sanskr. liyate, klibba fast vid o. d.; se
lim. - Härtill ä. nsv., sv. dial. len n.,
tö, sv. dial. lena f. ds., som vb.: töa.
Lena, ortn. - fsv., av ett fsv. *lcn,
sluttning el. kulle = no. lein f.,
sluttning (även i ortn.), got. hlains m. el.
f.?, hög, jfr sv. dial. lena ds. = no.
leina, sluttning, motsv. ägs. hlcén f.,
ryggstöd, osv. ~ fhty. lina (ty. lehné);
se f. ö. lid, klimat o. klinik ävensom
under S se m (slutet).
Lennart, Leonard, mansn., från ty.,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
