Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - låg ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
männare betyd., synes framgå av t. ex.
fsv. arm-, benlcegger. En överförd aiiv.
uppträder i ättelägg, fsv. cettalcegger;
jfr ä. nsv. lägg, ätt, släkt. - Om det
härav bildade sv. dial. isltigg(a),
(ben)-skridsko, se under skridsko.
2. lägg, varv o. d. = da. /«?(/, kant,
vad, väl nybildning till lägga.
lägga, fsv. Iceggia = isl. leggja, da.
lazgge, got. lag j an 9 fsax. leggian, fhty.
tecken, legen (ty. legen), ägs. lecgan (eng.
lay), kausativum till ligga; motsv. fslav.
loziti, lägga. - Det vardagliga uttr. lägga
till ngn, slå till, har gamla nordiska
anor; jfr isl. leggja til hans. - Lägga
näsan i blöt, se näsa.
läglig, fsv. Iceghliker, från mlty.
lege-lik, belägen, till roten i ligga; alltså
egentl.: väl belägen; jfr da. belejlig,i’riin
mlty. belegelik ds.
lägra (en kvinna), till läger 1.
läka, fsv. Icékia = da. la>ge; jfr isl.
Icvkna = got. lékinön, fsax. /d/rnö/i,.fhty.
Idchinön, ägs. Icécnian, Idcnian; enl.
somliga är det isl. ordet lånat från ägs. -
Härtill: läkare, fsv. lä>k(i)are, ombildat
av äldre Icekir = da. Icege, got. lékeis,
fhty. Idchi, ägs. Icéce, även: igel (eng.
leech, veterinär, igel). Jfr isl. léknir,
ävensom yngre l&knari, motsv. mhty.
läche-mere. - Av omstritt ursprung. Enl.
somliga inhemska germ. ord, avledda av
ett germ. *lcéka-, läkemedel, varifrån
fslav. lékii ds., o. urbesl. med fir. liaig,
läkare. Enl. andra lån från kelterna,
vilkas druider voro bekanta för sin
läkekonst; fir. liaig möjl. av ie. *lepagi-,
till roten i sanskr. Idpati, pratar, viskar,
alltså egentl.: besvärjare o. d., med
analogier i flera språk: läkekonsten har
urspr, framgått ur besvärjelser o.
signerier; jfr gikt. Litteratur se
Falk-Torp; jfr även Luft ZfdA 41: 237 o.
senast Holthausen IF 39: 71 (: grek. légö,
talar; alltså även i detta fall urspr,
’besvärjaren’). - Läkedom, se dom 2. -
Ty. arzt, läkare, är egentl, samma ord
som ä. sv. arkiater, av grek. arkhiatrös,
till arkhi- (se ärke-) o. iälrös, läkare,
till idomai, läker, iainö, vederkvicker.
En annan gammal beteckning för
’läkare’ se medicin.
läkt el. läkte, Var rer. 1538: lekte,
G. I:s reg. licther osv., i ä. nsv. även:
brädställning, balkong = da. legte; med
omställning av -tk- från Ity. letke = ty.
lättchen, diminutivum till ty. latte, spjäla,
osv.; se låda 1.
läktare, fsv. Iwktare, läspulpet,
upphöjd plats i kyrka, varifrån föreläses
ur den heliga skrift, m. m. = isl.
lek-tari, från ty.: mhty. lecter, av lat.
lec-törium; jfr lat. lector, föreläsare; till
le-gere, läsa (se legend, lektor osv.)
läll, lell, likväl, se d. o.
lämm, fallucka, Växiö domkap. 1679:
skåttlämmar, för fönster, annars ofta
såsom i dial.: fälla (för mindre
däggdjur o. fåglar), jfr nedan = isl. hlemmr,
även: loft; samma ord som ägs.
hlemm, smäll, alltså egentl.: som slår
igen med en smäll, o. med samma
grundbetyd, som det besläktade got.
hlamma f., fälla, snara (jfr ovan); till
stammen i sv. dial. *lamra, skrävla, no.
lamra, skramla, larma, isl. hlamm,
buller, dån, fsax., fhty. hlamön, brusa, med
avljudsformerna isl. hlymr, buller, dån,
o. ägs. hlimman st. vb, genljuda, m. fl.;
jfr lomhörd. - Parallellbildningar på
germ. gl- se glam. - Ordet betecknas
av senare ordböcker såsom Weste 1807
o. Dalin 1850 (jfr även Moberg 1815)
som dialektiskt. Denna prägel bär det
alltjämt, o. det har f. ö. egentligen aldrig
tillhört riksspråket. Då det uppträder
i litteraturen, kan det snarast betraktas
som dialektlån. - I sv. ortnamn sannol.
i betyd, ’djurfälla’; se Sahlgren NoB
8: 160.
lämmel el. lemmel, O. Magnus 1555:
lemmus (latiniserad form), 1671: låniblar
plur., 1729: lemmell (från JU.), Linné:
lemlar, lötnblar, sv. dial. även lemming,
lijmålld; möjl., med Liden i NoB 4: 126
n. l, i riksspr. lån från no.:
lemcelle,le-mceldre, lemende(-i-\ lemming, lom(h)und
m. m., (i ortnamn se anf. avh. s. 115),
no.-da. lemcen, i da. skrivet lemming
(varifrån ty. o. eng. lemming), ä. no.
även lemmicker 1673, isl. lemendr plur.
(om denna form samt om lomundi ack.
plur. och Icemingr se Kålund Ark. 25:
302); jfr de från nord. lånade lapska
luomonjo, hwmek. På grund av
formväxlingen synnerligen dunkelt. Enl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
