Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - lära ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
löd der förhäller sig till löder som
slödder till stöder; ä. nsv. lör är att
bedöma som t. ex. lur l av ludhcr.
lödig, fsv. löpogher = senisl. lédugr,
da. I0dig9 från ml ty. lödich - ty. lötig.
Egentl.: innehållande full halt av ren
metall (silver), till lodi betyd,
’viktenhet (sextondelen av en mark)’, egentl.:
bly, metall. Jfr karat.
lödja, vårull, väsentl. dial., ä. nsv.
lydia 1639, Lind 1738: lödja, i dial.
även ly(d)ja m. m., avledn. av sv. dial.
lå(d), da. dial. låd ds. = ä. nsv. lodh,
låd, ludd, osv.; se f. ö. ludd o.
luden-Om dialektformerna se Hesselman -/- o.
-U- s. 121.
Lödöse, (Gamla), äldre namn på St
Peders sn, Ale lid, Vgtl., fsv. Lödhöse,
avledn. på -ia till den fsv. biformen
Lödhös, till os, (å)m37nning, sammansatt
med det fsv. ånamnet Liöc//ia;-jfr
Beckman Vägar o. stigar i Vgtl. s. 15, Kålen
NoB 1921 (ännu outg.) samt om besl.
vattendragsnamn förf. Sjön. 1: 269.
Annorlunda, men icke antagligt SOA
2: 60 f. Jfr Orsa (av Oröse), till or)
o. Tö n n er sjö (av Thimdrösce).
löfte, fsv. löfte, lyfte = da. löfte, från
mlty. löfte, lovede = fhty. gilubida (ty.
geliibde), bildning på germ. -ipö- till
fhty. gilobön, tillåta, osv.; se lov l,
lova 1. - I fsv. o. ä. nsv. även: borgen,
t. ex. Jesu Syr. 29: ’Gå i löffte, haffuer
monga rijka menniskior förderffuat’ (Bib.
1541); kvar i löftes m an.
löga, bada, fsv. lögha - isl. langa-,
avledn. av fsv. lögh, bad, varom under
lördag. Ordet har i riksspr. alltmera
undanträngts av bada, men lever
alltjämt som ett allmänt uttr. i många
dial. - Till ä. nsv. log, fsv. lögh, bad,
hör bl. a. sv. dial. mullöga, runt
tvättfat, ä. nsv. mullög,fsv. mullögh(a), motsv.
isl. mullaug, med assimilation av ni till
//, av mundlaug, sammans, med isl.
mund (osv.), hand (urbesl. med lat.
manus, hand; jfr under det dock ej
säkert hithörande förmyndare). Båda
sanimansättningslederna äro besl. med
det likbetydande lat. malluvium, till
manus, hand, o. roten i laväre, tvätta;
med samma assimilation av ni till //
som i det nord. ordet.
Lögaren, en genom missförstånd av
svenska översättare uppkommen
förvridning av den t. ex. hos Snorre
Stur-luson uppträdande benämningen på
Mälaren, Lögrinn, Logrinn, även skrivet
Loginn, Lauginn, dat. (i) Leginum, best.
form av isl. Iggr, sjö = lag l o. sannol.
motsvarande ett en gång befintligt fsv.
sjönamn *Lagher, av samma stam som
Lagan. Av Peringskiöld m. fl. felaktigt
ställt till det isl. mytiska namnet Loge
o. i nyare tid oriktigt anknutet till löga,
bada.
lögn, fsv. lyghn (lyng(n) m. m.) -
no. lygn, da. Iøgn = fsax., fhty. lugina
(ty. lüge), ägs. lygen, med
avljudsfor-men got. liugn, till ljuga.
Likbetydande bildningar: fsv. lygdh = isl. lygð,
av *lugiðō- o. isl. lygi, den senare väl
urspr, formellt identiskt med lögn; jfr
även fhty., ty. lug m. o. ägs. lyge (eng.
lie). Jfr lönn 2. - I ä. nsv. finns ett
lögnfärdig som motsättning till
sannfärdig. - Lögnhals, t. ex. Kolmodin
1732, efter ty. lügenhals; jfr gap-,
våghals osv. (se under hals).
löja, sv. dial. o. ä. nsv. löga 1642 osv.
= 110. Iøya, Iøje, laue, ä. da. Iøge, da.
løjer (med r från plur.); jfr sydty. dial.
laugen ds.; besl. med isl. leygr, glans,
osv. (se låga 2), på grund av fiskens
silverglänsande färg; jfr grek. leukos, en
fisk, ävensom de tyska beteckningarna
för ’löja’: blicke o. weissfisch; analogier
se id l o. f. ö. förf. Etym. Bemerk. s.
IX. - De nord. formerna synas utgå
från germ. *laugön resp. *laugiön; sv.
löja kan dock ha uppstått i dialekter,
där i dylik ställning g blivit j, jfr Öja
för öga osv.
löje, fsv. löghe = isl. hlégi n., da.
I0ier pl., av germ. */?/öjia-; till hlahjan
= le; möjl. genom förmedling av ett
möjlighetsadj. *lögher = isl. hlégr
(liksom före: adj. för osv.).
löjtnant (förr ofta med betoningen
löjtnant, jfr Runeberg), ä. nsv.
luthe-nampt P. Brahe Kr., lutenanbt Gustaf II
Adolf, leutenant t. ex. Aurivillius,
lieute-nant t. ex. Möller 1745, 1755, m. m.,
från ä. ty. lütinampt, lutenant o. y. ty.
leutnant, av fra. lieutenant, till lieu,
ställe (av lat. locus, jfr lokal), o. tenant
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
