Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - or ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
or, kvalster i unket mjöl el. ost, 1837,
Dalin 1853 (i denna betyd. ej hos Weste
1807), sv. dial. även ūr Hall.; väl
nybildning till orna o. där anf. ord.
ora, dial., obebyggd mark, öde fält,
stenig skogshöjd = ä. da. ore; kan i
vissa sv. dial. ej återgå på ett fsv. urþ-
= isl. urð, stenig grund o. d. (se Orust),
utan synes åtm. i vissa fall böra
återföras på ett war- (med kombinerat
u-omljud o. senare uddljudsförlängning
som i ok osv.); jfr Holms vara Hall.
i samma betyd. o. se Vara. Sahlgren
NoB 7: 186 f.
orakel = ty., av lat. ōrāculum,
gudasvar, spådom m. m., till ōrāre, tala,
bedja (= orera; ovisst, om till ōs,
genit, ōris, mun); bildat såsom t. ex.
spektakel.
orange = ty., av fra. =, omtydning
efter or, guld, av äldre arange = i tal.
arancia (se pomerans), i ital. dial.
naranza osv., genom förmedling av ett
pers.-arab. naranǰ, av sanskr. nāranga-,
orangeträd.
orangutang, 1713 (omnämnt som ett
infödingsord), Tersmeden 1735:
’Sedermera besågo vi en Oran Utan, som är
en slags stora babianer’ (från en
vistelse i Holland), Linné 1759:
ourangoutan = ty. orang-utan osv., av malajiska
ōrang, människa, o. hūtan, vild.
ord, fsv. orþ = isl. orð, da. ord, got.
waurd, ty. wort, eng. word osv., av
germ. *wurða- = ie. *u̯r̥dho-, besl. med
lat. verbum (av *u̯erdh-; jft verb, verv),
fpreuss. wirds, ord, litau. var̃das, namn,
fir. fordat, de säga; ie. rot u̯erdh, kanske
utvidgning av u̯er i grek. eírō (av *u̯eri̯ō),
säger, o. avlägset besl. med grek. rḗtōr
(i sv. retorik) osv. — Ett ord i
sinom tid, jfr gamla bibelövers., Sal.
ordspr. 25: 11: ’Ett ord i sinom tid
taladt, är såsom ett gyldene äpple uti
silfskålom’. — Bevingade ord, jfr
boktiteln: Bevingade ord. Våra
allmännaste citat Ahnfelt 1879, motsv. i da.,
efter ty. geflügelte worte, bl. a. namn på
ett 1864 utgivet tyskt arbete, efter grek.
épea pteróenta, Homerus, egentl.: flygande
ord. — Ordspråk = da. ordsprog, jfr
ty. sprichwort. I fsv. i samma betyd.:
ordh, i ä. nsv. även ordsedh. I betyd.
’tänkespråk, sedespråk’, Bib. 1541, nu
blott i Salomos ordspråk o. arkaiserande,
jfr ty. spruch. I Bib. 1541 dessutom:
tal, yttrande samt allmänt talämne, visa
(’warda til itt ordspråck’). — Ordstäv,
av ä. nsv. ordstäfve, sv. dial. ordstäve,
fsv. (sannol.) ordhstævi (ordstæffuit best.
f., l gg), liksom t. ex. stenrös av
stenröse, med i sammans. vanlig
ja-avledn., jfr fsv. ordhstaf ds., till stav, se
även stäv 2. Jfr Lindroth IF 35:302.
ordalier, gudsdomar, med de mera
sällsynta sing. ordal el. ordalie, av
mlat. ordalium (fra. ordalie), gudsdom,
latinisering av ags. ordál, dom = holl.
oordeel, ty. urteil, dom, egentl.: vad som
tilldelas; till germ. vb. *uz-dailian =
ty. erteilen, tilldela (se ur 4).
orden, i betyd. ’riddarorden’ om sv.
förh. o. 1650, då drottning Kristina
instiftade Immanuelsorden, i denna anv.
dock vanligt först o. 1750, sedan år 1748
(1747) serafimer-, svärds- o.
nordstjärneordnarna instiftats; i ä. nsv. bl. a. även
’slagordning, ordning’; stundom ordan,
ännu o. 1700 om munkorden, annars
senare (även i ordb.) att betrakta som
arkaistiskt (efter bibeln); fsv. ord(h)en,
ordin m., ordensregel, munk- el.
nunneorden, ordning, jämte (hypersvecismen)
ordan = da. orden, i ä. da.:
munkorden, slagordning, från mlty. orden, ds.
som i fsv., även ’riddarorden’, o. i
betyd. ’riddartecken’ från ty. orden, av
fhty. ordena, ordning, från lat. ordo
(genit. ordinis), ordning, stånd (varav
också fra. ordre; se order). — Från
grundbetyd. ’ordning’ utgår den av
’ordning el. regel för vissa religiösa
sammanslutningar, ordensregel’; sedan om
själva sammanslutningen el. föreningen,
vilken betyd. utsträcktes även till
andliga riddarordnar; därefter också om
världsliga föreningar, särsk. världsliga
riddarordnar; härav betyd.
’riddartecken, ordenstecken’. — I ä. nsv. även
neutr. — Plur. hade i ä. nsv. i regel
formen orden; om sällskapsordnar ännu
t. ex. 1791. Omkr. 1800 dock ordnar
om ordenssällskaper; men om
ordenstecken kvarlever den gamla formen ännu
i uttr. ’riddare och kommendör av K.
M:ts orden’ (Serafimerorden); jfr Alm-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
