Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - schvung ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
besl. med sanskr. lakṣatē, iakttager,
märker.
seans, av fra. séance, egentl.: sittning
(för att överlägga o. d.), till seoir, sitta,
av lat. sedēre (urbesl. med sitta).
Sebastian, mansn., från ty. -; av
mlat. Sebastiānus, avledn. av grek.
sebastós, vördad, helig, ytterst till sébō,
vördar, dyrkar el. fruktar (gudarna).
sebra, Sparrman 1777: zebrer plur.
(sedan vanligt) = ty. zebra osv., lån
från bantunegrernas språk.
sed, j. fsv. sedher, ä. siþer, i fsv. även:
religion = isl. siðr (genit. -ar), da. sæd,
got. sidus, fsax., ags. sidu, fhty. situ m.
(ty. sitte f.), av germ. *seðu- m. - ie.
*s(u̯)edhu-, besl. med sanskr. svadhā,
egenart, sed, bostad, grek. (h)éthos n.
(av *su̯edh-\ vana, bruk (~ ẽthos ds.,
plur.: bostad), lat. sodālis (av *su̯edh-),
kamrat (egentl.: som man vant sig vid).
Till ie. reflexivstammeji s(u̯)e- i sig,
Svear, sven, svär-, syster osv.; o.,
enl. somliga, roten dhē, ställa, göra (i
dåd, eng. do osv.); sed alltså egentl.:
’som man gjort till sitt eget, lagt sig
till med’, varifrån även betyd. ’bostad’
(kanske närmast: som man vant sig vid,
jfr det besl. lat. suēsco, vänjer sig vid).
- Växlingen av ie. su̯- o. s- är densamma som i sex. - De nord. o. vgerm.
formerna med -i- bero på inflytande
från kasusformer på -i. - Sedig, fsv.
sidhugher, sedig, hövisk = isl. siðugr.
- Sedlig, formellt = fsv.
sid(h)elig, sidhliker (jfr isl. siðligr), som dock endast
betyder ’sedig, som har (i yttre avs.)
goda seder’, medan nsv. sedlig o. da.
sædelig (även: sedesam) fått sin etiska
betyd, genom påverkan av ty. sittlich,
efter lat. morālis (se moralisk). Jfr
Tegnér Ark. 5: 155.
sedan, i ä. nsv. ytterst ofta säd(h)an,
fsv. siþan, y. -e-, adv., prep. o. kon j. =
isl. siðan, da. siden, motsv. mhty. sidunt,
sint m. m. (i ty. sintemal, nu arkais., av
sint dem male), ags. siððan; till stammen
i got. seiþus, sen, o. samma -þana som
i medan (se d. o.); jfr f. ö. sist o.
sen 1. - Formerna med -e- utgå från
ett sĭþan med förkortning av -ī- i
obetonad ställning.
sedel = fsv. = da. seddel, från mlty.
sedele = mhty. zedel(e), zetel (ty. zettel),
från mlat. cedula = fra. cédule (eng.
schedule), ital. cedola, av lat. schedula,
litet pappersblad, dimin. av scheda
(varifrån sengrek, skhédē), lån från grek.
skhídē, träskiva (till skízō, av *skhidi̯ō,
klyver (jfr schism; urbesl. med sked,
skida l, 2); alltså ytterst om plån av
trä, på vilka bokstäver inristades (jfr
stav i bokstav). - Om pänningsedlar
äldst vanl. bank- el. bankosedlar 1657,
1664 samt officiellt (med växlande
innebörd) kreditiv- (creditif-) o.
transportsedel.
sedermera, fsv. siþarmēra, jämte
siþarmēr = isl. siðarmeirr, adv.,
komparativbildning av samma slag som
yttermera; se sist.
sedes, ett bokformat (bokarket viket
i sexton blad) = ty. sedez, till lat.
sedecinuis, den sextonde (till sex, sex, o.
decem, tio).
sediment, av lat. sedimentum, egentl.;
det som sitter kvar, till sedēre, sitta
(se d. o.).
Seelig, familjen., från ty., egentl,
binamn (se salig).
sefirgarn, Mode-journ. 1855 (zefir-),
till följ.; så kallat efter dess finhet o.
lätthet. - Samma förra led även i ä.
sv. sefirkläde, 1850, 1875.
sefyr el. sefir (poet.), mild
sydvästvind, Wivallius 1632: zephijrer plur.,
ytterst från grek. zéphyros, västanvind
(f. ö. dunkelt; möjl. avljudsform till
zóphos, mörker, väster). Jfr
sefirgarn.
seg, fsv. sēgher = isl. seigr, da. sej,
av germ. *saiʒa-, till fsv. sīgha, sjunka
ned m. m. (se f. ö. signa) ~ fhty. sîhan,
droppa, osv. (bildat som t. ex. blek,
isl. bleikr, till germ. *blīkan, glänsa, el.
vek, isl. veikr, till vika); alltså egentl.:
som droppar långsamt; nära besl. med
mhty. seiger med denna betyd., i
avljudsförh. till mlty. sege (av *sig-),
droppande, surögd.
[Segelöv, gårdn., till fsv. personn.
Sighe; se under Sigh- (slutet) o. löv.]
segel, ä. nsv. även sägel, fsv. sæghl
= isl. segl, da. sej l, fsax. segel, fhty.
segal (ty. segel), ags. segl (eng. sail), av
germ. *seʒla-. Omstritt. Säkerl. ej, så-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
