Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - smida ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Spegel 1712); jfr smussla. Om
möjligheten att etymologiskt skilja detta
smutta från ovan behandlade se under
smutt.
smycka, P. Svart 1558 o. därefter
vanligt; jfr L. Petri: smacka = da.
smykke, från mlty. smucken = mhty.
smucken (ty. schmiicken); snarast avledn.
av It3r. adj. smuk (-ek), prydlig, böjlig
(varav da. smuk, vacker, o. ä. iisv. smuck
1570-t., vanligt under 1600-t.) = ty.
schmuck, el. av mlty. sbst. smuk (-c/t),
smycke = ty. schmuck ds., i mhty.
(smuc, -c/i): omfamning, smygande intill,
av germ. *smukka-, av ä. *smngna-, till
smyga; alltså egentl.: böjlig(t),
smi-dig(t), det som liksom smyger sig på
(kedjor, armringar o. d.*). Sålunda nära
besl., men ej säkert formellt identiskt
med mlty. smiicken, smyga, sm}rga sig
till, mhty. smucken, smiicken, smyga el.
trycka sig till, även refl., vilket snarast
är en av smycka oberoende
intensivbildning till smyga (liksom bocka till
buga, doppa till duva 2 osv.). -
Härtill: smycke, G. I:s reg. 1558:
smycker plur. = da. smykke; i anslutning
till vb. smycka ombildat av det nyss
nämnda mlty. smuk, ty. schmuck, smy eke.
smyga, fsv. smygha, smiugha (med y
i infin. från den i-omljudda
presens-formen smygher), st. vb. = isl. smjuga,
ä. da. smy ge (i nda. i stället: snige, Usle
m. m.), möts v. fris. smiigen, mhty.
smie-gen (ty. schmiegen), ägs. smugan; ej i
got.); av germ. *smeugan, *smöjan; jfr,
med k i stammen, mlioll. smaken, krypa,
no. smokla, lura m. m. (se under
smuggla), mlty., mhty. smucken, smyga
(om vilket senare ord se under smycka);
med utomgerm. motsvarigheter till ieur.
rötter smuk i fslav. smykati se, smyga,
litau. smaukti, smyga bort, in. m., o.
smug el. smugh i lett. smaugs, smal,
m. fl., väl också (med Fick4 1: 576 m.
fl.) grek. mykhos, vrå, smyghål m. m. -
Härtill bl. a.: sv. dial. smuga, smal gång,
fsv. smugha, smyghål = isl. smuga. -
Kausativum: germ. *smaugian ~sv. dial.
smöja, sticka el. träda in, t. ex. om
lyckor el. garn, * smog a sig, ställa sig in,
fsv. smöghia sik, slinka, glida, isl. smeygja
o. no. smoygja, draga (kläder) av cl. på,
da. smoge ds.; bildat som f loj a till
flyga, nöta till njuta, fsv. pröta till
tryta, töja till germ. *teuhan osv.
(somliga utan kausativ betyd.). Härtill
Z-avledn. sv. dial. *smögla sig bort, smyga
| sig bort. - Se f. ö. smuggla, smutt
’ o. s m y c k a.
[smylt(n)a, sv. dial., bliva lugn, se
smul 1.]
små, nu blott i neutr. smalt som
plur. till liten o. i sam m an s.; i ä. sv.
o. dial. även i uttr. såsom t. ex. sillen
(kollekt.) är små, jfr lagspråkets små
oduglig skog BB, fsv. smä(r), liten, ringa,
fin = isl. smdr, da. srnaa, av germ.
*smcéha–, jämte *smcéhia- i fhty. småhi,
jfr mlty. smd-, till ie. smek-, smak-, enl.
somliga besl. med mager utan s o. med
grammatisk växling (h ~ g-). Se f. ö.
försmå, Småland, småle, [-småningom,-] {+små-
ningom,+} småtting, smäda, s m ak ta,
j smälek, ävensom under det dock ej
j säkert besl. smäcker. - Små grytor
j lia också öron, se öra. - Små
tjuvar hänger man, de stora låter
man gå, motsv. i da., jfr Grubb 167g:
’Små tiufwar hängias opp, för dhe stoora
| taar man Hatten aff, ’Små tiufwar
l hängias i Galgan, dhe stoora i
Gull-| kädior’, Törning 1677: ’Store tiufwen
! slipper, d hen lille gåår til hängieby’,
! ävensom t. ex. P. Månsson s. 711: ’offte
i gripe the store röffwerene och [-tiuff-;-] {+tiuff-
;+} werne the små tiu.ffwerne och them
i vphengie vten miskundh’; motsv. (ä.) ty.
\ kleine dieb henkt man, grosse dieb
ver-\ schenkl man, reiche dieb hengt man in
l gulden kellen, arme in eisen osv. (andra
j varianter Grimms Wb. u. dieb).
Småland, fsv. Smaland VGL I, egentl.
l en kollektivbeteckning för de genom
| obygder avskilda små landskap o. härad
! söder om Väster- o. Östergötland, som
i ännu icke sammanslutit sig till något
| större landskapsförbund. - Avledn.
j smälcendingiar, smålänningar, [-uppträ-|-] {+uppträ-
|+} der redan i Upplandslagen.
småle, Schroderus Gom. 1640: små
lee, ett slags diminutivum till le i den
äldre betyd, ’skratta’; jfr ty.
diminutivbildningen lächeln till det med le etymol.
identiska la c h e n. Da. har istället smile
(= s mila).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
