Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - spärgel ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nian), spänta, i dial. ’spånbelägga’ ^
sv. dial. spana, spånbelägga. Se f. ö.
spänna 2 o. med avs. på
konjugations-växlingen under törsta.
spärgel, Spergula arvensis, Gadd 1775
= da. spergel, från ty. spzrgel, i norra
Tyskl. även spörgel, spark, motsv. (utan
/-avledn.) mlty. sparge, höll.s/Hfm’e(varav
eng. spurr(e)y). Antagl. ett germ. ord,
i vilket fall det sent uppträdande mlat.
spergula (fra. spergnle) vore lånat från
germ. spr. - En inhemsk nord.
benämning på spärgeln är sv. dial. skorv, no.
skurv, nisl. skur v a, till skorv; i sv.
dial. även frijle el. frylegräs.
1. spärra (stänga o. d.). Gustaf II
Adolf 1626: låtha spärra sigh in = da,.
spcerre, väl lånat från ty.: mlty. sperren,
ds., egentl.: sätta för en bjälke som bom,
i mlty. även: förse med spärrar = mhty.,
ty. spcrrcn o. det inhemskt nordiska y.
fno., no. sperra, förse med spärrar. [-Avledn.-] {+Av-
ledn.+} av Sparre såsom s ta n ga av s t ang.
Jfr följ.
2. spärra (upp ögonen o. d.), P. J.
Hudbeckius 1667 = da. sporre öp, vitt
öppna; motsv. sv. dial. spärra, streta
emot, isl. sperra (pres. -ir), sträcka ut,
no. (pres. -ar): spjärna cl. streta emot,
da. dial. spjarre, streta, sparka, mlty.
speren, spärra ut, mhty. sperren, även:
sträcka; atm. delvis väl = föreg, (så har
trol. spärra upp bildats i motsats till
spärra in); i vissa fall dock närmare
anslutande sig till grundbetyd, i roten
sper, sådan den uppträder i t. ex.
spjärna. Samma betyd.-växling’spärra, stänga*
o. ’spjärna el. streta emot’ uppträder
f. ö. i de rotbcsl. litau. us-spiriu, stänger,
spärrar, o. lett. sperles, spjärna emot,
något som kunde tala för att alldeles
identifiera spärra l o. 2. Jfr sparlakan.
spärrlemmad, numera föga br.,
späd-lemmad, I. Erici o. 1645: spärrlemat -
da. spcerlemmct. Enl. Kock PBB 15: 260
en ljudlagsenligt uppkommen biform till
spädlem m a d. Kan väl dock knappast
skiljas från no. spirvelimad ds., till
spir-ven, fint byggd, smal, spirv(el), spinkig
person, sv. dial. spirvel ds.; jfr även sv.
dial. spireli, lång o. smal, no. spirl sbst.,
spirlen adj.; möjl. etymol.
sammanhängande med spira; jfr Falk-Torp s. 1140,
Torp Etym. ordb. s. 690. F. ö. i
enskildheter oklart.
spärritt, se rida spärr.
spätta (t. ex. rödspätta, t. ex. Sv.
Nilsson 1855) = da. rodspattte; till ä. nsv.
spätta, fläck, t. ex. I. Erici o. 1645, motsv.
da. spcette, no. spelt, jfr ä. nsv.
rödspet-tot, 1554 (om ko), sv. dial. brun-,
röd-spättig, brun-, rödfläckig, besl. med höll.
spatje; besl. med It}^. spatten, spruta,
sprattla, springa i tu, eng. spalter, stänka
(jfr spätt); med samma
betyd.-utveckling som i ty. sprosse, fläck, till roten i
spruta (se under sp rö t); jfr även
nedan. - Spotta i rödspotta (Linné
1747, 1748: rödspotta, 1740 av L. kallad
skålla) hör däremot till ä. nsv. spott,
fläck, blemma, motsv. no. spott ds., nisl.
spotti, stump, ofris., eng. spöt, fläck;
besl. med ä. nsv. sputa, fläck, sputig,
fläckig, till ä. nsv. (osv.) sputa, spruta,
o. spotta (se d. o.). Med (möjl.
pejo-rativt j) i ä. nsv. spjntt(a), fläck (t. ex.
Linné) = sv. dial.
spö, ä. nsv. spöd, Bib. 1541 (: Ut
spöödh), ännu hos Lind 1749 (jämte spö),
Linné Sk. resa o. Ihre 1761), jämte spö(ö),
t. ex. Arvidi 1651, med avledn. spöde n.,
t. ex. 1649, sv. dial. spöd f. o. spöde n.,
motsv. no. spau(d) m., spö n.; väl till
samma rot (med avljud) som spjut (se
d. o.). Annorlunda Tamm Nord. stud.
s. 29, varemot Torp Ark. 24: 93.
spöka, L. Petri: spökt supin., P. Erici
1582: spöker (i båda fallen om djävulen)
- da. spoge, även ’skämta’, i ä. da.
också ’trolla, varsla om’, från mlty.
spöken, spöka, trolla, spå (varav även
ty. spaken) = ä. ty. spuchen. Avledn.
av mlty. spök jämte spuk, spökeri, spöke
(ty. spnk; eng. spook från It}’, el. höll.),
varav fsv., ä. nsv. spok ds., i sv. dial.
o. stundom i ä. nsv. ’fågelskrämma’,
ä. da. spog, spöke, odjur, odåga. Härtill
även spöke, Schroderus o. 1638, i ä.
nsv. även ’synvilla’ o. d., t. ex. 1582,
’vidunder’, t. ex. Petreius 1614; förr
även spök, bl. a. i betyd, ’fågelskrämma’
(jfr likbetyd, nsv., i sht dial.,
hamp-o. åkerspöke); s p ok el s e, i betyd,
’spöke’ t. ex. Bib. 1541, ’skenbild,
synvilla’ L. Petri, ’trolldom’ O. Petri, jfr
l ty. spökels o. mlty. spök(e)nisse. -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
