Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - talisman ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ljudsform till got. iulgus, fast, fsax.
tulgo, mycket (se T o Ig); i så fall egentl.:
det stelnade, fasta, med samma
betyd.-utveckling som grek. stéar, talg (se
stearin). En motsatt grundbetyd,
föreligger emellertid i det fslav. ordet för
’talg’ loj ii, en avljudsform till lej g, lili,
gjuta, litau. lyti, regna (vartill bl. a. isl.
HÖ, got. leipu ackus. sg., fruktvin; jfr sv.
dial. li(d)köp, köpskål, motsv. i fsv.),
ävensom i ry. völozi, fett, talg, besl. med
fslav. vlugukii, fuktig, osv. (se under
lake). Bl. a. på grund härav för H.
Petersson Heterokl. s. 198 f. ordet talg
till en ie. rot del, droppa o. d., vartill
han ställer (o. delvis förut ställt) en
del kelt. o. armen, ord för resp. ’fuktig’
o. ’regn’ (armen’ tel osv.); de även
anförda balt. (o. sanskr.) orden på Z- böra
lämnas ur räkningen. - Ordet talg är
(som inhemskt) främmande för
högtyskan, som i stället har det
etymologiskt dunkla unschlitt (fhty. unsliht). -
Talgoxe, t. ex. 1609 = no. talgnkse-,
jfr ä. nsv. talghatt 1619, sv. dial.
talg-77765, lalglila (= no.), ä. da. tcellepikker,
ty. dial. talghacker o. d.: äter med
begärlighet talg. I osv. dial. även tjeluks,
dvs. titoxe, efter lätet. Jfr med avs. på
senare leden djurnamnen ekoxe, sv. dial.
granoxe, ekorre, m. fl. Ofta även
benämnd efter ord för ’kött’ o. ’fläsk’:
sv. dial. spikekötte fågel, da. k0dmeis,
flatsketyv, fra. lardiére (till lärd, fläsk)
osv., på grund av sin förkärlek för
denna föda.
[Talga, ortn., se under Tälje slutet.]
talisman, Litt.-tidn. 1796: talismaner
plur. = ty., fra., spän. talisman, av
arab. tilsamån, magiskt tecken,
trollbild, av mgrek. télesma, magisk
ceremoni el. rit, till grek. telein, fullborda,
utföra, o. telos, resultat, slut, mål (se
t el e-). - Stundom folketymologiskt
uttalat talis-man (efter tala o. man); jfr
Dybeck Runa 1849: talismän plur.
talja, o. 1695, Rosenfeldt 1698 = da.
talje, från Ity., höll. talje, av ital. taglia
ds., även: inskärning, karvstock, snitt
på kläder, kroppsform, växt (= fra.
taille, växt, midja), till ital. tagliare,
skära, av lat. taliäre ds. (avledn. av
tälea, liten stav o. d.); jfr tallrik.
talk, U. Hiärne 1687, y. fsv. talch
P. Månsson s. 492 = ty. talk, fra. talc,
från arabiskan.
tall, fur, Schroderus Gom. 1640:
Fw-run (tollen), i tyska texten: die
iveiss-tanne = isl. poll, no. toll, da.-no. tall
(ej i da.), ett speciellt nordiskt
trädnamn, dock av urgamla anor, snarast
av ie. *tolnä, en participial n-bildning
till roten tel i t. ex. sanskr. tuläyali,
lyfter upp, osv. (se tåla); alltså egentl.:
som stigit el. stiger i vädret. - I fsv.
uppvisat blott genom fa-avledn. *pwlle
i y. fsv. tcelleskogher God. Ups. G 20
s. 543 o. i många ortnamn, t. ex. fsv.
Thcelle, nu Tälla Ögt.L, T(h)cellebwrghe,
nu Tallberg Dalarna, Thcelleby, nu
Täll(e)by Sdml. m. fl. (jfr JElibij till
al, Ekeby), Thwlleswlra, nu Tällsätra
Sdml., osv. - Härtill även avledn. sv.
dial. tälla, liten tall el. gran = isl.
pella, no. tella (bildat såsom t. ex.
hörna : horn). - Isl. pollr, träd, är
snarast = tull 1. - I ä. tid synes
betyd, av tall stundom varit något
svävande. Franckenius 1659 översätter
t. ex. Abies mas med ’Hwijt Graan,
andre kallat hwijt Tall’. I dial. betyder
ordet stundom ’granris’. Jfr Linné 1741:
’Man bör lära skilnaden på tall, fur,
gårtall etc.’. - Det vanliga germ. ordet
för ’tall’ är annars fura med sammans,
ty. kiefer av kienföhre (till kien, kåda).
- Ta 11 strunt, se strunt. -
Talltrast, se taltrast.
[talle m., sv. dial., gödsel, se tad.]
tallrik, i sydsv. dial. tallärk (tallark)
Ska., Blek., Hall. (med växlande
accen-tuering), talék m. m., ä. nsv. talerk P.
Svart Kr., talreckor plur. 1562? (efter
Nordlander Norrl. sam!.), talrick Hels.
1587, osv., y. fsv. talerk, motsv. ä. da.
tellerken, da. tallerken, från mlty.
tallorken, diminutiv på -ken (jfr fröken) till
tallar (varifrån ä. nsv. tallere Var. rer.
1538), teller m. m. 1300-t. = mhty. teller,
taller m. m. (ty. teller): från rom. spr.:
fra. tailloir, skärbräde, ital. tagliere, till
fra. vb. tailler, ital. tagliare, skära; se
f. ö. talja. - Den svenska formen utan
-en beror på missuppfattning av ordet
som slutande på best. artikel; jfr
fastlagen, gry, kapp lake, märg, nys,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>