Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - ve ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bl. a. fruntimmersvecka(n), 19-26
juli, t. ex. Jolin 1881 (i språket dock
tidigare), stundom även flickvecka(n),
efter de dessa dagar i den svenska
almanackan uppträdande kvinnonamnen
(utom Jakob).
veckla, åtm. 1634; wekla, inwekladhe
(bildl.), förr ofta vickla, t. ex. 1639:
wicklat ull (partic.), Stiernhielm:
wick-lat, ungef.: (om)virad, O. v. Dalin,
Bellman = da. vikle, från ty. wickeln,
av-ledn. av wickel, lintott, rulle (av mhty.
=, jfr fhty. wichilin, wicchili), alltså
egentl.: ge något form av en tott o. d.
Etymol. samhörigt med de under veke
anförda orden.
ved, fsv. vedher, viþer, skog, träd, ved
= isl. viðr ds., da. ved, ved, ägs. widu,
wudu, skog, träd, ved (eng. wood), fhty.
witu, av germ. *wiðu- = ie. *uidhu- i
fir. fid, skog, träd, ved; väl med Bugge
PBB 21: 427 med grundbetyd, ’gräns’
till roten i lat. divido, delar (=
dividera), vartill även litau. vidùs, mitt,
det inre; jfr i fråga om
betyd.-utvecklingen under mark 1. - Med betyd,
’skog’ vanligt i ortn. såsom Hålaveden
(se hål) o. Tiveden, det smal. (men
ej dalsl.) häradsnamnet Vedbo, fsv.
Vidhbo(a) hæradh, dvs. ’skogsboarnas
(se -bo 4), Veden (se d. o.), Vedum
Vgtl. (fsv. Vidhem, -e, varav även
Ve-demö Ögtl.), Medevi, fsv. Midhiavidh
(se d. o.), Norr- o. Upp vid inge (se
d. o.), Väddö (se d. o.), Åtvid (se d. o.),
Övedskloster (se d, o.). Med bevarat
genitiv -r (fsv. viþar) i t. ex. Vederhult
Smal., fsv. Vidrulta. I ortn. på Vi-, t. ex.
Vib}r, ingår fsv. viþer, skog, el. vik el.
fsv. vi, helig plats.
Veda el. Vedaböckerna, de äldsta
delarna av den fornindiska litteraturen
med huvudsakl. religiöst o. historiskt
innehåll, sanskr. védas m., kunskap,
vetande, helig skrift, av ie. *uoid- =
germ. *wait- i sv. (jag) vet (se veta).
[veda, ä. nsv. = fsv. veþa osv., ett
inhemskt ord för ’jaga’, se under jaga
slutet o. v ej d a.]
1. Vedbo, härad i Smål., se ved.
2. Vedbo, härad i Dals., fsv. Vebo,
Væbo, Væboa hæradh, äldst: Vear,
egentl, plur. till ett ord motsv. isl. vé,
helig plats (se Vi, Vä, Visby); alltså:
deras härad som bo vid offerplatserna,
jfr Onsön (fsv. Odhensö) o. Ullerön (fsv.
Ullerö) i Dals-Eds sn. Sedermera
genom missuppfattning Vedbo. SOÄ 19: 1.
[Vedemö, ortn. Ögtl., se ved slutet.]
Veden, härad i Vgl., fsv.
Viþunda-hærap m. m., till ett *Vidund, till fsv.
viþer, skog (se ved), o. en avledn. med
betyd, ’rik på’. SOÄ 11: 1.
veder- i den del sammans. = fsv.
vedher, biform till prepos. o. adv. vid
(se d. o.); i andra från de etymol.
identiska tyska motsvarigheterna: -
Vederbör, pres., fsv. vidherbör = fda.
vedherbor, da. vederbör, är tillbörlig,
bör ske el. förekomma o. d.; med
annan prepos. fsv. bör til o. tilbör; vartill
sv. tillbörlig o. vederbörlig.
Inhemskt nord. bildningar. Det ymniga
bruket av part. vederbörande förlöjligas
av Dalin i Arg. II nr 48 (Sv. Vitt.-samf.
s. 446). - Vederdeloman, fsv.
viþer-deloman, till viþerdela, tvist, till dela
viþ, tvista med (även mæþ), se delo.
- Vederdöpare, religiös sekt under
reformationstiden, som förkastade
barndopet o. förnyade dophandlingen, efter
ty. wiedertäufer, till wieder, åter (-
veder- o. vid 1). I ä. sv. även vederdop
= ty. wiedertaufe. -Vederfaras, fsv.
vidherfara(s) = da. vederfares, efler
m l ty. wedderfarcn = ty. widerfahren,
egentl., såsom i fhty. widarfaran: gå el.
fara emot. - Vederfås, fsv. viperfås,
tillfriskna, till fas vidher (se vb. få),
- Vedergälla, fsv. vidhergiælda =
ä. da. vedergielde (nda. i stället: -gen-giælde),
från mlty. weddergelden, egentl.:
gälda el. betala som motprestation. -
Vederhäftig, fsv. vidherhæflogher 1497
osv., som har ngt att våga el. förlora,
som har ngt att ansvara med, betrodd
o. d. = da. vederheftig, väl efter tysk
förebild, egentl.: som duger som borgen,
jfr ty. haf len, bl. a: prestera (1400-t.),
till fhty. haft osv., fastsittande, bunden
(se häfta 1). - Vederlag, fsv.
viper-lagh = da. vederlag, från mlty.
wed-derlach, egentl.: vad som lägges som
ersättning. På 1500-t. även: gemenskap.
- Vederlike, fsv. viperllke, jfr [-ll-ker-] {+li-
ker+} viþ), lik med. - Vederlägga, i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
