56 Fabriksarbetareförbundet .......................... 11,593 5,24 Gruvindustriarbetareförbundet ...................... 4,922 2,23 Metallindustriarbetareförbundet ................... 36,269 16,36 Järnvägsmannaförbundet ............................ 28,082 12,69 Kommunalarbetareförbundet .......................... 7,786 3,53 Lantarbetareförbundet .............................. 7,752 3,50 Läder- och skoindustriarbetareförbundet ............ 6,428 2,91 Pappersindustriarbetareförbundet ................... 8,300 3,75 Post-, telegraf- och tullpersonalförbundet ......... 5,332 2,41 Skrädderiindustriarbetareförbundet ................. 3,087 1,40 Stenindustriarbetareförbundet .................... 6,729 3,04 Sågverksindustriarbetareförbundet ................. 13,128 5,95 Textilindustriarbetareförbundet ................... 6,401 2,8g Tobaksindustriarbetareförbundet .................... 2,713 1,23 Transportarbetareförbundet ........................ 12,720 5,75 Träindustriarbetareförbundet ....................... 6,850 3,10 Väg- och vattenbyggnadsarbetareförbundet ........... 4,733 2,14 221,181 100 ii. Yrkesförbundens argument mot omorganisationsplanen. Det försiktiga uttalande, som landsorganisationens kongress gjorde år 1912, bär vittne om, att de extrema yrkesför-bundssynpunktema alltjämt gjorde sig starkt gällande. Att de sedan dess icke nämnvärt försvagats, därom vittnade den bild, som fackföreningsrörelsen företedde ännu år 1923, då en ny statistisk utredning verkställdes, för vilken vi skola redogöra i det följande. Den enhetlighet, som man inom vissa arbetsområden lyckats åstadkomma genom att företaga sammanslagningar och omgrupperingar i enlighet med de av landsorganisationens kongress lämnade anvisningarna, motverkas av den i vissa fall fullständigt meningslösa uppdelning i specialorganisationer, som förekommit inom de arbetsområden, där organisationsarbetet påbörjats eller tagit fart först under och efter världskriget.