Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Förvaltningen - 4. Syndikalisterna och strejk- och lockoutunderstödet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
139
den. Understöden skulle förmedlas mellan de olika
Barnorganisationerna genom centralkommittén och
arbetsutskottet.
Man stannade alltså vid ett beslut att försöka
åstadkomma en frivillig understödsverksamhet inom de lokala
samorganisationerna och dem sinsemellan. Kongressens
vädjan fick likväl icke stor effekt, ty fyra år senare
uppfördes understödsfrågan återigen på dagordningen, denna
gång motiverad med, att vissa samorganisationer brustit i
fråga om den ekonomiska solidariteten. Under den gångna
perioden hade ett fåtal L. S. fått bära hela bördan, och detta
gick naturligtvis icke i längden. Det krävdes andra
åtgärder och dessa borde byggas på ömsesidiga skyldigheter
och rättigheter. Kongressen underströk det beslut, som hade
fattats 1912. Den beslöt därjämte, att de lokala
samorganisationerna borde ”vid anfordran av S. A. C:s A. U.” ur
sina stridsfonder utbetala 20 öre per helt betalande och 10
öre per halvt betalande medlem och vecka, vilka medel
arbetsutskottet skulle ”proportionellt fördela bland de i
strid varande L. S.”
Man hade hoppats, att understödsfrågan därmed skulle
ha blivit löst, men samorganisationerna uraktläto i stor
utsträckning att genomföra beslutet ”i det praktiska livet”.
År 1919 underströk kongressen det år 1912 fattade
beslutet, men resultatet blev, att man ånyo nödgades konstatera
samma obenägenhet från de lokala samorganisationernas sida
att rätta sig efter detsamma. En del samorganisationer
bemödade sig visserligen om att uppbringa nödiga
understöds-medel både för att hjälpa sina egna medlemmar och för att
bistå andras, men de rönte föga eller ingen uppmuntran.
Slutligen visade det sig, att det frivilliga
understödsväsen-det snarare förorsakade osämja än bidrog till att befästa
kamratskapet och solidariteten, varför krav framställdes
om ”att antingen skapa en obligatorisk understödsfond eller
ock slopa all understödsverksamhet” *).
*) Birger Svahn: Strejkkassor och direkt aktion. Tidningen
Syndikalisten den 12, 15, 19, 26 och 29 november 1921.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
