Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Förvaltningen - 4. Syndikalisterna och strejk- och lockoutunderstödet - 5. Arbetslöshetsunderstöd, sjuk- och begravningshjälp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
141
tillhört organisationen minst en månad. Under de två
första arbetslöshetsveckorna betalas emellertid intet
understöd. Detta utgår med högst 20 kronor per medlem och
fjorton dagar, lika för helt och halvt betalande
medlemmar. Under lockout, som pågått tre månader, och i de
fall, då medlem lika lång tid varit indragen i andra
organisationers strider, kan understödet höjas till 30 kronor per
fjorton dagar. Den gemensamma stridsfonden åstadkommes
på så sätt, att S. A. C:s kassör per postförskott infordrar
nödiga belopp från de lokala samorganisationerna, högst
80 och lägst 30 öre per rekvirerat kontingentmärke.
5. Arbetslöshetsunderstöd, sjuk- och begravningshjälp.
De fackföreningar, som bildades på 1870- och 1880-talen
lade i regel till att börja med större vikt vid sina
medlemmars behov av hjälp vid arbetslöshet och sjukdom än vid
deras intressen ute på arbetsmarknaden. Även härvidlag
torde traditionen från skråtiden ha spelat en stor roll, men
därtill kom, att man räknade med att kunna underlätta
med-lemsrekryteringen, om fackföreningarne på detta sätt
framträdde som sociala skyddsorganisationer. I arbetarekretsar
hyste man förresten ganska allmänt starka betänkligheter
mot att deltaga i en verksamhet, som avsåg att förmå
arbets-givarne att mer eller mindre motvilligt medverka till
reformer ifråga om arbetsförhållandena och arbetsvillkoren.
Vi ha redan konstaterat, att de två äldsta
fackföreningarne — typografiska föreningen i Stockholm och
bokbin-deriarbetareföreningen i samma stad — under lång tid
fungerade huvudsakligen som sjuk- och begravningskassor.
Inom dessa föreningar vidtog man därjämte åtgärder i syfte
att åstadkomma en invaliditetsförsäkring för medlemmarne.
Liknande åtgärder vidtogos inom andra fackföreningar, men
i regel kröntes de icke med någon framgång.
Sedan fackföreningarne hade börjat konsolidera sig i
fackförbund var man i regel angelägen om att engagera
förbunden för ifrågavarande understödsverksamhet. I en del fall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
