Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Förvaltningen - 5. Arbetslöshetsunderstöd, sjuk- och begravningshjälp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
142
lyckades man med sina bemödanden, i andra fall kom man
till det resultatet, att det vore fördelaktigare att låta
fack-föreningarne själva handhava densamma, i varje fall
beträffande sjuk- och begravningshjälpen. Kravet på
fackförbundens medverkan härvidlag förlorade för övrigt sin
styrka efterhand som det frivilliga sjukkasseväsendet
utvecklades och moderniserades och särskilt sedan staten och
kommunerna hade börjat subsidiera sjuk- och
begravningskas-sorna. I de flesta fall, då förbund läto engagera sig för dylik
verksamhet, skildes denna i administrativt hänseende från
den övriga verksamheten och man ansåg också det vara
lämpligast att icke göra försäkringen obligatorisk.
Numera finnas endast tre förbund inom
landsorganisationen, som förmedla sjukhjälp åt sina medlemmar. Bland
dem märkes typografförbundet. Inom murareförbundet
och några andra förbund har man nöjt sig med att
tillförsäkra medlemmarne begravningshjälp.
Med fackföreningarnes konsolidering i fackförbund
började man däremot ägna så mycket större intresse åt
arbetslöshetsförsäkringen.
Försök att åstadkomma en sådan försäkring inom de
lokala föreningarne hade merendels icke slagit väl ut, och
me-ningarne hade förresten varit ganska delade om denna
verksamhets ändamålsenlighet. Då t. ex.
bokbinderiarbetareför-eningen i Stockholm år 1890 beslöt att bilda en
arbetslöshetskassa, opponerade sig ett par av föreningens ledande män
och framhöllo, att det vore ”oförenligt med arbetarnes ära”
att utöva dylik understödsverksamhet, som strängt taget
endast ”enklare förmågor” skulle komma att taga i anspråk.
När det sedan gällde att kombinera denna
understödsverksamhet med reshjälp åt dem, som kunde bliva nödsakade att
söka sig arbete utanför hemorten, väckte detta ännu större
betänkligheter, ty man befarade att sådan hjälp endast skulle
”amma upp och locka hit luffare”.
De som gjorde sig till förespråkare för en motsatt
uppfattning, sågo i regel saken uteslutande ur rent filantropisk
synpunkt. Eftersom fackföreningsrörelsens grundidé vore att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
