225 Därest den tillgripes i samband med en strejk vid företag, som producera råvaror eller halvfabrikat, räknar man närmast med de arbetares bistånd, som äro sysselsatta vid företag, vilka ha till uppgift att förädla eller på annat sätt taga befattning med dylika varor eller fabrikat. I sådana fall är emellertid bojkotten förenad med vissa risker för dem, som skola genomföra densamma, i det att den lätt kan leda till komplikationer i form av avskedanden eller lockout. Den förutsätter också, att den organisation, som påbjuder bojkotten, handlar i samförstånd med den eller de organisationer, på vars medlemmars lott det kommer att genomföra densamma. Detta gäller i ännu högre grad, då åtgärder vidtagas i syfte att förmå av arbetskonflikten icke direkt berörda arbetaregrupper att ”göra gemensam sak” med de strejkande genom att vägra det av strejken berörda företaget de tjänster, som det gör anspråk på. Här åsyftas den s. k. sympatiblockaden. Med tanke på de förvecklingar, som dylika åtgärder kunna föranleda, ha förbunden nödgats föreskriva i sina stadgar, att deras avdelningar (de lokala fackföreningarne) och de enskilda medlemmarne icke få deltaga i dem med mindre än att förbundsledningen givit tillstånd därtill. Härvidlag gäller alltså ungefär samma regler som ifråga om strejkers iscensättande. Erfarenheten har givit vid handen, att det framförallt är transportarbetareförbundets medlemmar, som riskera att på detta sätt bliva invecklade i arbetskonflikter. Då en strejk utbrutit vid exempelvis en fabrik eller en verkstad har det legat nära till hands för de strejkande att kräva av trans-portarbetarne, att de skulle vägra att forsla varor till eller ifrån den av strejken berörda arbetsplatsen. Transport-arbetarnes solidaritetskänsla har bjudit dem att tillmötesgå kravet, men mellan deras organisation och deras arbetsgivare gällande avtal ha i regel hindrat dem från att göra det. Fachtöreninosrörelsen. 15