Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Verksamhetsmetoderna - 7. Blockad, bojkott och sympatiblockad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
226
Följden har blivit, att de ofta, för att undgå att göra sig
skyldiga till avtalsbrott med ty åtföljande risker för sitt
förbund att bliva invecklat i en ur förbundets synpunkt
äventyrlig konflikt med vederbörande
arbetsgivareorganisation, nödgats vägra de strejkande sitt bistånd. Detta i sin
tur har åsamkat dem de strejkandes misshag, vilket tagit sig
uttryck i beskyllningar för ”osolidariskt uppträdande”,
blockadbryteri etc.
Redan för åtskilliga år sedan fann sig därför
landsorganisationens kongress föranlåten att fastställa regler rörande
blockader och bojkotter. I landsorganisationens stadgar
infördes sålunda först och främst en bestämmelse, enligt vilken
beslut om ”blockad av arbetsplats eller bojkott av varor”
skulle givas ”bindande kraft”, endast i det fall det
blivit fattat av förbundsstyrelse. Denna bestämmelse avsåg
att förhindra, att enskild förbundsavdelning eller
medlemsgrupp inom dylik avdelning på egen hand vidtoge dylika
åtgärder. Men därjämte stadgades, att blockad eller bojkott,
som drabbar arbetare, vilka tillhöra annat förbund än det,
varifrån blockad- eller bojkottbeslutet härleder sig, skulle för
att vara giltig, ha godkänts av styrelsen för det förbund, av
vilket ifrågavarande arbetare voro medlemmar*). Därest
enighet mellan respektive förbundsstyrelser icke kunde
vinnas, tillkom det landsorganisationens styrelse
(landssekretariatet) att fälla utslag i tvisten.
Vid åtskilliga tillfällen visade det sig, att dessa
stadge-bestämmelser åsidosattes av såväl förbundsledningar som
och framför allt av lokala fackföreningar. Särskilt för
transportarbetareförbundets medlemmar vållade detta, som sagt,
stora olägenheter. Förbundets styrelse nödgades därför
slutligen vända sig till landsorganisationens
representantskap med en hemställan, att åtgärder måtte vidtagas i
syfte att säkerställa förbundet och dess medlemmar mot de
*) Kongressen beslöt år 1926 att modifiera bestämmelsen med
avseende på utfärdande av bojkott-påhud. Se sid. 232.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
