Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Åtgärder mot arbetsinställelser - 3. Från legostadgan till Åkarpslagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
254
förmån för arbetsgivareparten. I händelse av avtalsbrott
från denna parts sida skulle motparten, arbetaren, få åtnöjas
med rättegångsvägen.
Detta kommittéförslag blev emellertid aldrig föremål för
proposition till riksdagen, förnämligast därför att i
detsamma saknades bestämmelser angående kollektivavtalet.
År 1907 igångsattes på regeringens initiativ en ny
utredning i samma syfte. Till denna skola vi återkomma i det
följande. Det är nämligen nödvändigt att först lämna en
kort redogörelse för ett ingripande, som gjordes av
lagstiftningsmakten redan år 1899. Detta ingripande avsåg
visserligen icke formellt att åstadkomma ett förbud mot strejker,
men i realiteten gick det i den riktningen. Riksdagen beslöt
då, på förslag av den skånske bonderepresentanten Pehr
Pehrsson i Åkarp, att kriminalisera försök att förhindra
strejkbryteri. Detta skedde medelst ett tillägg till den
allmänna strafflagens 15 kap. 22 §, vilket stadgade straffarbete
av intill två år för den, som försöker ”tvinga någon till
deltagande i arbetsinställelse eller hindra någon att återgå till
arbete eller att övertaga erbjudet arbete”. Med stadgandet
om straffarbete följde rätt för åklagaren att låta företaga
omedelbar häktning!
Denna lagbestämmelse, som efter upphovsmannen
benämndes Åkarp slag en*}, fick icke blott karaktären av en renodlad
*) Den verklige initiativtagaren var landshövdingen och
ledamoten av första kammaren Robert Dickson, enligt vad han själv
uppgivit i sina memoarer (Minnen, Stockholm 1920). Dickson
berättar, att han i slutet av år 1898 skrev privat till dåvarande
justitieministern, statsrådet Annerstedt, och föreslog, att k. m:t skulle
upptaga till behandling frågan om en lagändring i syfte att bereda
strejkbrytare ökat skydd. Justitieministern svarade, att det vore
bättre, ”om förslag framkomme såsom en enskild motion i
riksdagen, och vidlade förslag till lagtext”. Dickson sammanträffade
därefter med Pehr Pehrsson i Äkarp och anmodade honom att åtaga
sig saken. Denne befanns vara villig, och i början av 1899 års
riksdag överlämnade Dickson till honom motionen, ”vars kläm var
den av Annerstedt givna lagtexten”. Den ”enkle odalmannen” från
Äkarp tjänstgjorde alltså endast som bulvan för mera högt
uppsatta personer, som tydligen själva icke ville kläda skott för
klass-lagsförslaget.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
