Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Åtgärder mot arbetsinställelser - 3. Från legostadgan till Åkarpslagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
255
klasslag utan betecknade därjämte, såsom lagutskottets vice
ordförande yttrade under debatten om densamma i andra
kammaren, ”en principiell och genomgående brytning med
de grunder, på vilka vår lagstiftning hittills varit byggd i
fråga om försöksbrott”. Ty ”om en person försöker tvinga
en annan att begå mord, men denne står emot och icke går
in därpå, blir försökaren icke med straff belagd, men om en
person tvingar en annan till arbetsinställelse, blir försöket
som sådant belagt med straff.”
Redan ur rent juridisk synpunkt var denna lag ett
monstrum. Lagutskottets vice ordförande var icke ensam
om att hävda den uppfattningen. Att den ur social
synpunkt därjämte var både obehövlig, obillig och farlig,
intygade högerrepresentanten, professor Ernst Trygger. Den
liberale partiledaren, v. häradshövding Karl Staaff
förklarade, att lagen med rätta kunde kallas ”en verklig
klasslagstiftning, en verklig undantagslagstiftning.” Till och med
högsta domstolen avstyrkte enhälligt densamma, vilket icke
hindrade regeringen från att giva den sin sanktion. Detta
skedde den 10 juli 1899.
Är 1904 gjordes, på den socialdemokratiska
riksdagsgruppens initiativ, ett försök att förmå riksdagen att
upphäva denna såväl sunda förnuftet som den allmänna
rättsuppfattningen kränkande lag, men försöket misslyckades.
Det upprepades åtskilliga gånger utan resultat. Först år
1914 kröntes försöket med framgång så tillvida, att
riksdagen då beslöt vidtaga en sådan ändring i lagen, att
straff-arbetsbestämmelsen utbyttes mot en bestämmelse om böter
eller fängelse, varvid rätten till omedelbar häktning
upphävdes.
Detta tillmötesgående från riksdagens sida skedde under
trycket av den allvarliga storpolitiska situation, som
utlöste sig i världskriget. Ärendet behandlades nämligen i
riksdagen den 1 augusti. Högerns ledare i första
kammaren motiverade tillmötesgåendet med bl. a. följande yttrande:
”Jag kan icke dölja för mig, att särskilt bestämmelsen om
straffarbetets ingående i straffsatsen på många håll vållat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
