298 betsställe, och å andra sidan en fackförening. Vid sidan om denna avtalstyp framträdde det s. k. lokal- eller ortsavtalet, avslutat mellan den enskilde fackföreningen å ena sidan och flera eller samtliga arbetsgivare inom fackföreningens verksamhetsområde å andra sidan. I så fall undertecknade varje arbetsgivare avtalet. Det förekom ju emellertid också fall, då arbetsgivarne förfogade över en organisation. Denna uppträdde då som part gentemot fackföreningen och avslutade avtalet å samtliga sina medlemmars vägnar. Driftsavtalen samt lokal- eller ortsavtalen blev o de vanligaste även sedan fackföreningarne hade sammanslutit sig i fackförbund. Såsom pendanger till fackförbunden bildade ju emellertid arbetsgivarne hela riket omfattande yrkesför-bund. Det låg nu nära till hands, att dessa förbuno började sträva efter att åstadkomma så vitt möjligt likartade avtalsbestämmelser inom sina respektive verksamhetsområden, och så småningom fann man, att detta lämpligen kunde ske medelst överenskommelser med vederbörande fackförbund. På så sätt växte en ny avtalstyp fram, det s. k. riksavtalet. Denna avtalstyp utvecklades särdeles snabbt, sedan konsolideringen av arbetsgivareorganisationerna hade kulminerat i bildandet av Sveriges verkstadsförening, Svenska arbetsgivareföreningen och Centrala arbetsgivareförbundet. I regel inskränkte man emellertid riksavtalen till att gälla de s. k. allmänna bestämmelserna rörande arbetsvillkoren, d. v. s. bestämmelserna angående minimitidlönens storlek, arbetstidens längd, ersättning för övertidsarbete, olycksfallsförsäkring, sjukersättning o. s. v. Däremot fann man det merendels vara lämpligt att överlåta åt arbetsgivarne och fackföreningarne vid de enskilda arbetsställena eller på de enskilda orterna att träffa överenskommelser om detaljer i fråga om lönerna — framförallt ackordspriserna — arbetstidens indelning etc. Inom arbetsgivareorganisationerna lade man emellertid därjämte stor vikt vid, att i riksavtalen skulle fastslås vissa normerande arbetsrättsligt-principiella bestämmelser, t. ex. angående arbetsgivarens rätt att leda och för