299 dela arbetet samt att fritt antaga och avskeda arbetare.*) För arbetareparten var det av lika stor betydelse att få fastslagit, att föreningsrätten skulle hållas i helgd. Det låg i båda parternas intresse att få till stånd allmängiltiga bestämmelser angående t. ex. sättet för slitande av tvister rörande avtalens tolkning. Sådana bestämmelser upptogos därför i regel i riksavtalen och utsträcktes i vissa fall till att även gälla sättet för behandling av s. k. intressetvister och träffandet av nya avtal, 5. k. förhandlingsordning. Eftersom riksavtalen alltså i regel endast kommo att utgöra överenskommelser om normerande s. k. allmänna bestämmelser fingo driftsavtalen och lokal- eller ortsavtalen alltjämt stor betydelse såsom komplement till riksavtalen. I en del fall har man i stället för riksavtal upprättat s. k. distrikts avi al, d. v. s. avtal som omfatta endast ett större begränsat område av riket. Distriktsavtalen torde ifråga om innehållet i regel närmast motsvara ortsavtalen. De upptaga visserligen i likhet med riksavtalen s. k. allmänna bestämmelser, men därjämte även sådana bestämmelser om löner, arbetstid etc., som förekomma i ortsavtalen. Den nu i breda drag skildrade utveckling av kollektivavtalet har varit förenad med både fördelar och nackdelar för arbetarne. Fördelarne torde ha bestått bl. a. däri, att förbundens strävanden att genomföra avtalsmässigt garanterade förbättringar av arbetsvillkoren underlättats vid arbetsföretag och på platser, där arbetarne på grund av brist på organisa-tionsduglighet saknat förmåga att på ett tillfredsställande sätt tillvarataga sina intressen. Den med riksavtalen skapade större enhetligheten ifråga om de grundläggande arbetsrätts-liga principernas tillämpning har otvivelaktigt ävenledes er- ♦) I Svenska arbetsgivareföreningens stadgar (§ 23) infördes en alltjämt gällande bestämmelse av följande lydelse: ”1 kollektivt avtal, som upprättas mellan delägare eller medlem i föreningen och fackförening eller fackförbund, skall intagas bestämmelse, att arbetsgivaren har rätt att fritt antaga och avskeda arbetare, att leda och fördela arbetet och att begagna arbetare från vilken förening som helst eller arbetare, stående utanför förening.”