Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Arbetsavtal och kollektivavtal - 6. Kollektivavtalens innehåll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
308
Svenska arbetsgivareföreningens stadgar § 23 fordrade de,
att arbetarne skulle avstå från detsamma, och arbetarne
nödgades också efter en hård strid år 1908 medgiva att de i
ovannämnda stadgeparagraf föreskrivna bestämmelserna
infördes i kollektivavtalen.
För hamnarbetarne ansågs detta medgivande innebära
allvarliga olägenheter. Upprepade försök ha gjorts att
återerövra det förlorade medinflytandet, men försöken ha icke
krönts med framgång.
Arbetsgivareföreningen hade emellertid redan år 1906,
under förhandlingar med landsorganisationen och vissa till
denna anslutna förbud, lyckats få infört ifrågavarande
bestämmelse i en del avtal, varvid den likväl nödgades finna
sig i, att i avtalen uttryckligen erkändes icke blott
föreningsrätten utan även arbetareorganisationernas rätt att, med
tanke på föreningsrättens skyddande, utöva viss kontroll över
avskedanden.
De bestämmelser, som vid detta tillfälle utformades, fingo
följande lydelse:
”Med iakttagande av avtalets bestämmelser i övrigt äger
arbetsgivaren rätt att leda och fördela arbetet, att fritt antaga och
avskeda arbetare samt att använda arbetare, oavsett om dessa äro
organiserade eller ej.
Föreningsrätten skall å ömse sidor lämnas okränkt.
Anse arbetare, att avskedande ägt rum under omständigheter, som
kunna tolkas såsom angrepp på föreningsrätten, äga de att, innan
andra åtgärder vidtagas, genom sin organisation påkalla
undersökning för vinnande av rättelse.” *)
Opinionen mot de principer, som i enlighet med
arbetsgivareförenings stadgars § 23 inrymts i första stycket av
dessa bestämmelser, har tagit sig uttryck i åtskilliga
framställningar till landsorganisationens kongress. Det är
framförallt transportarbetareförbundet, som påkallat kongressens
ingripande. Denna fann sig redan år 1909 föranlåten att
göra ett uttalande, varvid den gjorde gällande, att man på
aröetarehåll hade visat benägenhet att överskatta
ifrågava
*) Se vidare Sigfrid Hansson: Svenskt fackföreningsliv under
fem decennier. Stockholm 1932.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
