Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Arbetsavtal och kollektivavtal - 6. Kollektivavtalens innehåll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
309
rande bestämmelses betydelse. Kongressen framhöll, att
”emot själva grundprincipen i arbetsgivarens rätt att fritt
antaga arbetare torde numera ej finnas någon gensaga”,
även om inom vissa yrken, t. ex. inom bagareyrket,
överenskommelser hade träffats angående ömsesidigt
organisations-tvång eller om rätt för arbetareorganisationen att
omhänder-hava arbetsförmedlingen. ”Emellertid finna” — heter det
vidare i uttalandet — ”arbetarne och deras organisationer
härvid skäligt, att vissa begränsade bestämmelser i denna
arbetsgivarens ej omtvistade rätt må kunna stipuleras.
Sålunda förefinnes ett krav från arbetaresidan, att, då på en
plats det finnes på orten boende eller i kommunen
skatt-skrivna arbetare sysslolösa, dessa må äga företräde till
arbete framför andra arbetare. Detta rättvisa krav motsätta
sig dock arbetsgivarne med stöd av sin fria rätt till antagande
av arbetare, och däri är att söka en av anledningarne till den
tvist, som förefinnes rörande dessa bestämmelser.”
I uttalandet erinras om, att avskedanden under
förhållanden, som giva anledning till misstanken att arbetsgivaren
kränkt föreningsrätten, kunna av vederbörande
arbetareorganisation beivras med stöd av gällande avtal, ehuru det
ofta är svårt att mot arbetsgivarens nekande leda i bevis
att föreningsrättskränkning förekommit. Kongressen fann
emellertid att intet skulle kunna vinnas med en omfattande
strid om ”grundprinciperna i dessa bestämmelser” och nöjde
sig med att ålägga landssekretariatet och arbetarnes
underhandlare ”att vid blivande förhandlingar verka för att
lämpliga, begränsande och reglerande bestämmelser i kommande
avtal må bliva genomförda, som borttaga ett orättvist och
oriktigt utnyttjande av de nu i avtalen införda stadgandena
rörande denna sak.”
År 1917 skärpte emellertid kongressen detta uttalande
genom att förklara, ”att landsorganisationen så långt möjligt
må stödja de förbund, som hädanefter icke anse sig kunna
godkänna införandet i kollektivavtalen av bestämmelser om
arbetsgivarens rätt att fritt antaga och avskeda arbetare,
utan i stället anse sig böra kräva införandet av
bestämmel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
