Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. De sju vise mästare - Sagan - Den sörjande enkan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
54
DE SJU VISE MÄSTARE.
såg ljus lysa i huset öfver riddarens graf, begaf han sig dit och
klappade på dörren. Enkan frågade hvem det var. Han
svaradę, att han var befallningsmannen, hennes närmaste granne,
som kommit för att något få värma sig, ty han vore halft
ihjelfrusen. Hon sade: »Gerna skulle jag släppa eder in, men jag
rädes, att J då åter börjen tala om eder kärlek, såsom J gjort
ofta förr.» Han genmälte: »Jag lofvar eder vid min ära att
intet derom tala; ty jag vet, huru mycket J sörjen eder salige
man, och att J af kärlek till honom hafven beslutat att dö på
hans graf.» Då lät hon honom komma in; men sedan han
värmt sig en stund, sade han: »Käraste fru, tillåten J, att jag
får säga eder några ord?» Hon svarade: »Gerna, om de äro
sådana, som anstå mig att höra.» Han sade: »J ären en fager
och förståndig qvinna; derföre vore det bättre, att J vände åter
till edert hus och gåfve de fattiga i staden något, eder man till
åminnelse, än sitta här och förderfva eder med sorg och
grämelse.» Hon svarade: »Hade jag vetat, att J skulle talat
sâdana ord, så hade jag icke släppt eder hitin. Veten Jicke, att
min salige man hade mig så kär, att han vardt död af
förskräckelse öfver några droppar blod, som flöto af min hand?
Derföre vill jag ock dö på detta rum.» När befallningsmannen det
hörde, sade han intet mera, utan tackade henne för det hon
låtit honom värma sig, och vände så åter till sin post.
Men medan han var borta, hade tjufvens kropp blifvit
bortstulen. När han det såg, vardt han svåra bekymrad och visste sig
ingen råd. Till slut tänkte han: Jag vill gå tillbaka till enkan,
kanske kan hon säga mig någon utväg. Han gick derföre åter
dit och klappade ännu en gång på hennes dörr, den hon ock
nu upplät, så snart hon hörde det var han. Hon frågade hvad
som så hastigt förde honom tillbaka, och han svarade: »Ack, jag
arme man, jag är nu i ett svårt betryck. Här i landet är en
sådan lag, som J väl veten, att om befallningsmannen
försummar sin vakt, så mister han allt hvad han eger, och hans lif är
i konungens våld. Nu, medan jag varit hos eder och värmt
mig, har man bortstulit tjufven, som i går hängdes; derföre har
jag kommit hit för att bedja eder om ett godt råd i denna
bekymmersamma sak.» Frun besinnade sig en stund och sade
•
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
