Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. De sju vise mästare - Sagan - Den sörjande enkan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
DEN SÖRJANDE ENKAN.
55
sedan: »Mig gör det ondt, om J skullen för denna försummelses
skull mista allt edert goda och kanhända dertill lifvet. Dock
kunde jag gifva eder ett godt råd, som skulle hjelpa eder ur
edert betryck, om J viljen det efterfölja.» Han sade: »Det J
ämnen råda mig är visst godt, och det vill jag gerna
efterkomma.» Då sade hon: »Skullen J vilja taga mig till eder äkta
hustru ?» Han svarade: »Det ville jag visserligen af allt mitt
hjerta, och är det en stor heder J visen mig i det betryck jag
nu är.» Hon mälte: »Jag vill ingen annan i denna verlden
hafva än eder, och hör nu mitt råd. Se, min man, som ligger
här begrafven, honom vilja vi uppgräfva och hänga i
tjufvens ställe, så märker ingen, att denne blifvit bortstulen, och
J undslippen då allt straff.» Han fann det rådet godt, och så
upptogo de den döde ur sin graf; men nu sade
befallningsmannen: »En sak fruktar jag för. Tjufven hade mist två tänder
ofvan i munnen; finna de honom nu hafva dessa i behåll, så se
de, att det icke är densamme.» Hon sade: »Käre vän, tag då
en sten och slå ut de tänderne.» Han svarade: »Det vill jag
icke göra, för den stora trohet och kärlek, han i lifstiden visat
eder.»
-»
»Då vill jag göra det sjelf, för eder skull,» sade hon,
tog så en sten och slog ut tänderne, samt tillade sedan: »Der,
tag honom nu och häng honom upp der tjufven sutit.« Han
sade: »Det är ännu något, som gör mig bekymmer. Tjufven
hade ett sår på hufvudet och hade mist båda sina öron; finna
de nu dessa qvar och hufvudet helt, så säga de, att det icke
är densamme.»-»Drag då edert svärd,» inföll hon, »och hugg
honom öronen af och ett hugg i hufvudet, så är detta hjelpt.»
Han svarade: »Mot en död man drager jag icke mitt svärd.»
Hon sade: »Gif det då åt mig, så vill jag göra det sjelf, för
eder skull.» Och dermed tog hon svärdet och högg öronen af
sin döde man och ett djupt sår i hans hufvud, och frågade
sedan: »Är det nu nog?» Befallningsmannen svarade ja, och så
togo de den döde och upphängde honom i galgen i tjufvens
ställe. Sedan sade enkan: »Nu, min aldrakäraste, är du frälsad
derföre låt oss icke töfvà att gå till kyrkan tillsammans och der
låta viga oss.» Men han svarade: »Du dåraktiga qvinna, huru
kan du tro, att jag skulle vilja taga dig till hustru, då jag sett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
