Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. De sju vise mästare - Varianter - A) Af Sagan i dess helhet - 7. Dolopathos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
VARIANTER.
93
hans flitigaste lärjunge. En dag, under det han studerar en
astrologisk bok, finner han, att hans moder dött, hvilket griper
honom så häftigt, att han nedfaller sanslös; »ty då sorgen träffar
hjertat, strömmar blodet dit och öfvergifver lemmarne. Detta
blod kommer lifsfunktionerna att stadna, uppsväller och upphettar
hjertat samt beröfvar menniskan sansningen. Sådan var Luci.
nien, när läkaren infann sig. Denne begärde vatten, både kallt
och varmt, hvilket han ock genast fick, då han lät upplyfta
Lucinien och doppa hans fötter och händer i det kalla vattnet
för att sålunda bringa blodet åter dit, samt tog sedermera hvit
och ny ull, doppade den i det varma vattnet och lade den
derefter på Luciniens bröst för att dit återkalla värmen. Då lemnade
blodet snart åter hjertat och strömmade tillbaka i ådrorna, och
återtog så sitt naturliga lopp. Så handla kunnige män; läkaren
höll sedan goda luktstarka kryddor för Luciniens näsa och mun,
samt återkallade honom på detta sätt till sansning.» Sedan den
unga konungasonen genom denna behandling, som vittnar icke så
ofördelaktigt om medicinen i 13:de århundradet, återfått sina
sinnens bruk, underrättar han sina lärare om den upptäckt han
gjort. Virgile ser då sjelf efter i den astrologiska boken och
finner att prinsen sett rätt, samt tillika, att konungen gift
om sig och skulle snart låta hemta sin son; men att denne
vore förlorad, om han icke bibehölle en ovilkorlig tystnad ända
till dess han åter sammanträffade med sin lärare. Lucinien
blir också kort efteråt hemtad till sin far, som emottar
honom med mycken ståt, man finner till sin stora sorg, alt han
blifvit mållös. Den unga drottningen lofvar likväl söka förmå
honom att tala. Hon skickar till honom de skönaste qvinnor i
hela Palermo, som dansa för honom, räcka honom blommor, linda
sina armar omkring honom och hölja honom med vällustiga kyssar;
men ingenting rubbar hans lugn eller löser hans tunga.
Drottningen försöker nu sjelf sina förföringskonster, men med lika liten
framgång. Hon beklagar sig häröfver för sina tärnor, hvilka göra
allt för att uppreta henne mot den känslolöse ynglingen, som vore
hennes naturlige fiende och skulle utestänga från thronen de barn
hon sjelf kunde få. De råda henne derføre att söka störta
prinsen och anklaga honom hos sin far att hafva velat våldföra henne.
Hon följer deras råd, återvänder till sin styfson med blodigt
ansigte, samt håret och kläderne i oordning, och ropar öfverljudt
om hjelp. Konungen skyndar sjelf in vid hennes rop, och hon
beskyller nu hans son att hafva velat bruka våld emot henne.
Fadern, uppretad, låter hålla dom öfver sin son, och dömer
bonom att brännas, men just då ynglingen skall föras till bålet,
anländer på en snöhvit mulåsna en af de sju vise i Rom, nu stadd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
