Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. De sju vise mästare - Anmärkningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ANMÄRKNINGAR.
127
rat i fransyska byn Palaiseau och först utgjort ämne för en, äfven hos
oss gifven, fransysk dram, innan samma händelse sedermera behandlades
i den italienska operan.
37) Återkommer i Sandabar-boken och Syntipas. Berättelsen om
Philesiæteri tofflor i 9:de boken af APULEJI Metamorphosis (Bip. 1788. I,
203) har härmed någon likhet; äfvenså fabliaun Auberée, anförd af LE-
GRAND D’AUSSY (Fabliaux, Paris 1829. IV, 68).
38) Återkommer i Sandabar-boken och Syntipas, samt igenfinnes
ursprungligen i det indiska verket Vetala-pantchavinsati eller Den onde
andens 25 berättelser, öfversatt på Engelska af Rajah KALEE KRISCHEN
BEHADUR. Calcutta 1834, s. 84. Den esopiska fabeln om Ormen och
örnen (Fabularum æsopicarum Collectio; ed. CORAY. Paris 1810, s. 198)
har äfven härmed någon likhet (LOISELEUR, Essai, s. 119).
39) Denna berättelse, som återkommer i Sandabar-boken och
Syntipas, måste tidigt hafva blifvit bekant i Europa, emedan man igenfinner
densamma i en gammal fransysk roman, kallad »La Description, Forme
et Histoire du noble Chevalier Berinus» &c. Paris, Jean Bonfons, 4:o
(D’ORVILLE, Mélanges. Paris 1780. H, s. 233, 244).
40) Berättelsen återkommer i Syntipas. VALERIUS MAXIMUS, Lib. VII.
2, 5, berättar ungefär detsamma om Demosthenes, och i Nouveaux
Contes à rire, ou Récréations françoises. Amsterdam 1737. I, 151,
förekommer en dylik anekdot om Hertigen af Ossuna.
-
41) Denna berättelse saknas i de öfriga bearbetningarne af De sju
vise mästare, men man igenfinner samma ämne i en fransysk legend
(conte dévot) »D’un roi, qui voulut faire brûler le fils de son Sénéchal»
(LEGRAND D’AUSSY, Fabliaux. Paris 1829. V, 56); i Gesta Romanorum
(SWANS Öfvers. I, CIV GRÄSSES Öfvers. II, 243); i Cento novelle
antiche, N:o 68; i Der Seele Trost. Augsburg 1478 (se AUFSESS, Anzeiger
für Kunde des deutschen Mittelalters. Nürnberg 1833, s. 107 — WAC-
KERNAGEL, Altdeutsches Lesebuch. Basel 1839, s. 986); i Dialogus
creaturarum moralizatus. Goudæ 1480, Cap. 120; i GERALDI CINTHIO’S
Hecatommithi (nel Monte Regale 1565) VIII, 6; i Anecdotes chrétiennes
de l’Abbé Reyre, T. I: »Les deux pages»; i SCHILLERS bekanta dikt
-»Der Gang nach dem Eisenhammer», m. fl. (DOUCE, Illustrations of
Shakspeare. London 1839, s. 567 LOISELEUR, Essai, s. 134
Dyocletianus Leben, s. 44).
-
KELLER,
42) Man igenfinner denna berättelse i Vrihath-Katha (se Qvarterly
Orient. Mag. Calcutta 1824, Mars, s. 71), och den förekommer äfven
i Tusen och en Natt (Breslau 1836. XI, 199: »Geschichte einer Dame
von Kahiro und ihrer vier Galane»); i det persiska arbetet Tusen och
en dag (Les mille et un Jour. Contes persans, traduits en françois par
M. PÉTIS DE LA CROIX. Paris 1729. IV, 121: »Histoire de la belle
Arouya», samt i en fransysk fabliau: »De la dame qui attrapa un prêtre,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
