Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Helena Antonia af Constanttnopel - Sagan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
198
HELENA ANTONIA AF CONSTANTINOPEL.
»Gråten icke! är det min herres vilja, att jag skall dö, så vill
jag ock gerna låta bränna mig; men det gör mig i hjertat ondt,
att mina tvenne späda barn skola lida detsamma, och de hafva
dock aldrig gjort något ondt, hvarmed de sådant förtjenat. Ack,
att jag blott en gång hade fått tala med min herre före min
död, så hade den varit mig tio gånger lättare; men, Gud bättre!
det kan icke ske.» Nu begärde hertigen af henne ett tecken,
på det hans herre icke skulle kunna säga, att han låtit bränna
en annan i hennes ställe; och Helena räckte honom då sin
venstra hand, på hvars ena finger satt den ring, konungen gifvit
henne vid deras trolofning, hvarefter hertigen kallade en af sina
tjenare, som högg hennes hand af, hvilken hertigen sedermera
förvarade.
Men folket i London, som hade Helena högeligen kär för
hennes många dygder, blef vid underrättelsen om, att hon skulle
dödas, så uppbragt, att det nära slagit hertigen ihjel. När han
sådant märkte, beslöt han att låta bränna henne först
påföljande dagen helt tidigt, innan någon visste deraf. Så förblef
Helena med sina båda söner hela natten hos hertigen, och var
der stor sorg och bedröfvelse hos alla, som tillstädes voro;
men aldramest sörjde dock Maria, hertigens systerdotter, som
mente sig blifva från sina sinnen och bedyrade, att om de
brände drottningen, skulle hon också döda sig, samt bad
hertigen, att hon måtte få blifva bränd i drottning Helenas ställe.
Då hertigen icke ville sådant tillstädja, föll hon på knä för
honom, upprepade sin bön och föreställde honom, att man kunde
af klutar eller dylikt göra tvenne skapnader, som liknade de
båda barnen; dem ville hon taga med sig på bålet och på detta
sätt rädda både drottningen och hennes barn. Ville han icke
tillstädja detta, så svor Maria att döda sig sjelf, då hon icke
kunde frälsa sin drottning och fru. Då nu i detsamma Helena
föll afsvimmad till hertigens fötter, blef han så upprörd häraf,
att han antog Marias förslag och lät afhugga henne ena
handen, likasom på drottningen, hvars afhuggna hand han fäste vid
ett af hennes barn, samt förde henne sedermera jemte barnen
till stranden och satte dem i en båt, tillika med tre bröd och
något vin, och lät dem så fara. Men Maria blef bränd i He-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
