Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Hildegardis och Talandus - Varianter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
274
HILDEGARDIS OCH TALANDUS.
hjelpte, lofvade hon honom till slut att vilfara hans önskan, om
han först uppbygde ett fast torn, der de kunde vara i säkerhet
för folkets missnöje. Han byggde då det torn, som sedan blifvit
kalladt Engelborg, och när det var färdigt, följde honom Crescentia
dit, men had honom gå förut genom porten, hvilken hon läste
igen om honom och sålunda höll honom fången. Dock släppte
hon honom lös vid hans broders hemkomst; men han förtalade
henne inför denne, så att hennes gemål gaf henne i brodrens våld,
hvilken då lät kasta henne i Tibern. En fiskare, i hvars nät hon
fastnat, upptog och återkallade henne till lifvet, samt förde henne
till sin hertigs hof. Här fann hon skydd, men tillika i hertigens
fogde en ny älskare, hvilken, förbittrad öfver hennes afslag,
mördade sin herres barn, som sof på den likaledes sofvande kejsarinnans
arm. Hon misstänktes för mordet och hertigen öfverlemnade åt sin
fogde att straffa henne. Denne kastade henne i sjön, der hon flöt
på vattnet i tvenne dagar, men slutligen dref i land vid en ö, der
engelen Gabriel uppenbarade sig för henne och tillsade henne att
samla den ört, som vexte på det ställe, der hennes hufvud
hvilat; hon skulle dermed kunna bota alla sjuka, som uppriktigt
bekände sina synder. Med denna ört begaf sig Crescentia först till
hertigens borg, der stor bedröfvelse rådde, emedan både hertigen
och hans fogde blifvit spetälska. Okänd af dem ålade hon fogden
en fullständig bikt, och sedan hennes oskuld sålunda blifvit
upptäckt, botade hon båda. På samma sätt förfor hon sedermera mot
sin gemål och svåger, hvilka likaledes blifvit spetälska, och lefde
sedan tvenne år och tvenne månader i all tukt och ära med sin
herre, hvarefter båda bröderne blefvo munkar och Crescentia gick
i kloster (HAUPT und HOFFMANN, Altdeutsche Blätter.
Leipzig 1836. I, 300–308. WACKERNAGEL, Altdeutsches
Lesebuch. Basel 1839, s. 987—998. GENTHE, Deutsche
Dichtungen des Mittelalters. Eisleben 1841. H, 310—
–
-
324).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
