Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. Grefvinnan af Rosilien - Sagan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
294
GREFVINNAN AF ROSILIEN.
I Bononien i Walland var en doktor i läkarekonsten, som hade
Ι
en skön och dygderik dotter, väl uppfostrad, hofvisk i sina
seder och så kunnig i språk och bokliga konster, att hon i
lärdom icke gaf sin fader efter.
Nu hände sig, att en ung grefve, vid namn Bartram af
Rosilien 2), begaf sig till Bononien för att studera och kom att
få sin bostad hos samme doktor. Det dröjde icke länge, innan
han fattade en häftig kärlek för doktorns dotter, derom han
flere gånger talade med hennes far och sade: »Vore det Guds
vilja och din, så ville jag, när jag en gång kommer till manlig
ålder, ingen annan begära att lefva och dö med, än denna
jungfru.» Han förhöll sig ock så sedigt och inställsamt, att
äfven jungfrun fäste honom i sitt hjerta.
Men någon tid efteråt dog grefvens fader, och då kallade
konung Ludvig i Frankrike honom till Paris, att han skulle der,
bland andra furstar och grefvar, vistas vid konungens hof, till
dess han hunne sina myndiga år och finge tillräckligt förstånd
att sjelf styra sitt land och folk. Då han nu kommit till
hofvet och blifvit van vid lefnaden och sederna der, blefvo hans
håg och hjerta snart förändrade, så att hans kärlek för
jungfrun i Bononia alltmera kallnade; men hon kunde icke lika
lätt förgäta honom, utan tänkte ofta på honom och bad då
innerligen i sitt hjerta, att hon måtte få se honom ännu en gång,
innan hon lemnade denna verlden, och ehuru mången ung man
af förnäm slägt friade till henne, gaf hon dem alla nej, ty så
fast hade hon vändt sin håg till grefve Bartram, att hon icke
ville ingå äktenskap med någon, så länge hon visste honom
vara i lifvet, utan sedan hennes far dött, lefde hon i stillhet
hos sin moder och studerade flitigt i sin fars och andra lärda
mäns böcker, så att hon till slutet öfvergick alla doktorerne i
Bononia uti lärdom och kunskaper, synnerligast i
läkarekonsten, och var ingen sjukdom så svår och obekant, att icke
hon visste råd och besked.
Nu hände sig, att konungen af Frankrike, blef så illa sjuk
att föga förhoppning var om hans lif, och alla doktorerne i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
