Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. Grefvinnan af Rosilien - Sagan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
GREFVINNAN AF ROSILIEN.
295
Paris misströstade om hans förbättring. Då skickades bud till
Bononien, efter der var den förnämsta läroskolan uti
läkarekonsten på den tiden och de lärdaste doktorer som då funnos
i verlden. Ibland dem, som nu rådfrågades, var också den
unga jungfrun, och hon gaf gerna sitt råd, hvilket på slutet,
då allas meningar lades tillhopa, befanns vara det bästa. Så
snart konungen fick veta detta, skickade han hästar och vagn
efter henne och bad, att hon oförtöfvadt måtte komma till
honom, hvilket hon gerna gjorde, emedan hon länge efterlängtat
ett passande tillfälle att få återse grefve Bartram; ty hon
hoppades, att om han blott finge se henne, skulle hans fordna
ömhet återvända, hvarom hon innerligen bad till Gud.
När hon nu kom till konungen, behagade honom hennes
skönhet och förståndiga tal så mycket, att han gerna följde
hennes föreskrifter, och ehuru både konungen och alla hans
läkare förut trott allt hopp om hans helsas återfående vara ute,
blefvo likväl, med Guds hjelp, de medel hon föreskref så
verksamma, att konungen öfvervann sin sjukdom och återkom till
sin förra helsa. Härför ville konungen gerna belöna henne, och
då han betänkte, att hon icke var af ringa härkomst, utan
dotter af en höglärd doktor, som sjelf var af en bland de
förnämsta slägter i Bononia, och att således ingen vid konungens
hof borde anse henne för ringa att blifva sin hustru, utfäste
han till hennes belöning, att hon sjelf skulle få välja hvilken
ogift man i hela hans rike, som henne behagade, och svor vid
sin kongliga krona, att den hon så valde, skulle hon få till sin
make och en stor och herrlig brudskatt derjemte 3).
Jungfrun tackade konungen för den stora ynnest han henne
visade, och tillade att, då han ville vara henne så nådig att
låta henne sjelf göra sitt val, visste hon ingen i hela landet,
med hvilken hon ville lefva och dö, utom grefve Bartram af
Rosilien. Konungen lät då genast kalla till sig grefve Bartram
och sade till honom: »Herr Bartram, ni är nu kommen till
manlig ålder och bör sjelf taga vård om edert land. Tiden är
· ock inne, att ni träder i äktenskap; derföre har jag ämnat eder
till gemål denna sköna och förståndiga jungfru, ty jag vet icke
hennes like i visdom och klokhet uti hela mitt rike. Så vill
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
