Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8. Om fyra Köpmän - Sagan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
310
OM FYRA KÖPMÄN.
slå henne ihjel, och till bevis att så skett, skall du sedan
lemna mig hennes tunga och en lock af hennes hår.» Öfver dessa
ord blef tjenaren högeligen förskräckt och ropade: »O, min
käre husbonde, sådant kan jag aldrig göra!» Men hans herre
svarade: »Hvad du svurit måste du fullborda, och gör du det
icke, så skall du sjelf dö.»
Då gick tjenaren med bedröfvadt hjerta in i staden till sin
matmoder och gaf henne tillkänna, det hennes man vore
hemkommen från sin resa och väntade henne ute på deras
landtgård, hvaröfver hon blef innerligen glad och begaf sig genast på
vägen, medtagande ett litet lamm, som hon uppfödt och vant
så vid sig, att hvart hon gick lopp lammet efter henne. När
de nu
voro komne ett stycke in i skogen, stannade tjenaren
och sade med gråtande ögon: »Ack, min kära matmoder, så
sorgefullt mitt hjerta än är deröfver, kan jag ej längre
fördölja, huru min husbonde, eder man, har vid lifsstraff mig budit
och befallt, att jag uti denna skogen skall taga eder af daga,
af hvad orsak vet jag icke.« Af sådant oförmodadt tal blef
den arma qvinnan på det högsta förskräckt och sade: »För
Christi skull handla dock icke så grymt mot mig, arma,
olyckliga qvinna; en sådan död har jag aldrig förskyllat.» Tjenaren
svarade: »Huru tungt det är mig att så göra, det vet Gud;
men hvar jag icke efterkommer min husbondes befallning, så
blifver det min död, och har han så strängeligen anbefallt mig
detta ärende, att jag skall till honom öfverföra eder tunga och
en af edra hårlockar, till kännetecken att jag fullgjort hans
vilja.» När hon detta hörde, syntes henne en utväg att undgå
döden, och hon sade: »Käre vän, jag vill gifva dig ett godt råd,
att både du och jag kunna blifva behållne. Detta lamm, som
jag uppfödt, vilja vi döda och söla min klädning i blodet, och
lammets tunga samt en lock af mitt hår skall du sedan lemna
min man som ett bevis, att du fullkomnat hans befallning; och
vill jag rikeligen löna dig för din trohet emot mig.» Tjenaren
svarade: »Ack, min kära matmoder, jag vill gerna, utan all
lön, vara edert råd följaktig; men då måsten J ock aldrig mera
låta se eder här, eljest blifva vi båda förrådda.» Hon sade:
•
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
