Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sagor - 10. Fortunatus - Sagan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
FORTUNATUS.
mer retad häraf, höll sig med ena framtassen fast i en af
trädets grenar och ämnade med den andra gifva Fortunatus
ett duktigt hugg; men i detsamma brast grenen och björnen
tumlade ned, hvarvid uppstod ett sådant buller att alla de
öfriga djuren, som stodo der nere, togo flykten. Fortunatus
var äfven i ångesten nedfallen, och det så, att han,
nedkommen, satt grensle öfver den halfdöda björnen, hvilken han ej
försummade att döda, så snart han kommit till besinning.
För att stilla sin hunger, sög han blodet ur björnens sår,
och sedan han vederqvickt sig deraf, lade han sig ned på sin
dödade fiendes mjuka pels och insomnade tungt.
-
När han efter en ljuflig sömn uppvaknade, stod en skön
jungfru framför honom; men han visste icke hvem hon var
eller hvarifrån hon kommit. Hon såg likväl så glad och
vänlig ut, att han gerna förtrodde sig åt henne och sade: »Hjelp
mig ur denna skog, eljest måste jag här dö». »Det skall
du icke,» svarade skogsjungfrun, »och jag skall snart hjelpa
dig ur skogen; men jag vill förläna dig en ännu större
förmon. Vet att jag är Fortuna, lyckans gudinna. Här i min
påse finnes Rikedom, Vishet, Magt, Skönhet och Helsa. Välj
dig en af dessa gåfvor, men blott en kan jag gifva dig.»
Fortunatus besinnade sig ej länge innan han valde
Rikedom; ty, tänkte han, har man penningar, så har man allt.
»Godt,» sade Lyckans gudinna, »tag denna pung. Du
finner alltid i den så mycket penningar du önskar dig i guld-
och silfvermynt, och denna egenskap skall den behålla så
länge du och dina barn lefva, men ej längre. Begagna den
väl och såsom ett tacksamhetsbevis för denna rika gåfva skall
du hvarje år i denna månad med 400 dukater utstyra en
hederlig flicka, som för fattigdom ej kan få gifta sig med den
hon älskar.»
Efter dessa ord förde den sköna jungfrun Fortunatus ur
skogen och försvann.
Fortunatus hade nu visserligen genom den underbara
pungen mera penningar än han behöfde; men denna lycka var
nära att blifva honom vådlig, ty då han af en hästhandlare
köpte 6 sköna hästar, hvilka en rik furste funnit för dyra,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
