Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sagor - 11. Talande Fogeln, Spelande Trädet och Rinnande Vattukällan - Anmärkningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
44 TALANDE FOGELN, SPELANDE TRÄDET OCH RINNANDE VATTUKÄLLAN.
går hon ånyo till Serena och väcker hennes åtrå efter det sjungande
äplet, hvilket bröderne nu gå att hemta. De blifva under vägen
underrättade, att det bevakas af en förfärlig drake; men den ena brodern
erhåller en klädnad af idel speglar, och så snart draken ser sig deri, dör
han, och äplet tillfaller ynglingarne, som lemna det till sin syster. Nu
förleder gumman Serena att äfven önska sig den vackra gröna fogeln,
hvilken bröderne finna omgifven af i sten förvandlade menniskor, och då
ynglingarne vidröra dessa blifva äfven de förbytta i sten. Serena, som ej ser
sina bröder återvända, går att uppsöka dem och finner den vackra gröna
fogeln, den hon tvingar att underrätta henne, huru hon skall få sina
bröder till lif igen, hvilket sker medelst en fjeder under hans venstra vinge.
De tre syskonen infinna sig nu till middagen hos konungen, medförande
sina vunna dyrbarheter. Äplet sjunger, vattnet dansar efter sången, och
sedan den tystnat underrättas konungen af fogeln om det svek, som
blifvit begånget mot hans drottning. Denna hemtas ur sitt fängelse och
återförenas med sin gemål och sina barn. Konungens moder brännes, jemte
den gamla tjenarinnan och de båda afundsjuka systrarne.
I den tyska bearbetningen går den äldste brodern att uppsöka sin
fader och träffar under vägen en gammal gumma, som hjelper honom
öfver ett stort vatten. Då han ej återkommer, går den andre brodern att
söka honom och blir äfven af gumman förd öfver vattnet. När äfven
han ej kommer tillbaka, går systern att söka båda. Äfven hon träffar
gumman, som bär henne öfver vattnet och ger henne ett spö samt
tillsäger henne att gå vägen framåt till dess hon kom till en stor svart
hund, hvilken hon skulle gå förbi utan att skratta eller se sig tillbaka,
Sedan skulle hon komma till ett slott, på hvars tröskel hon borde
nedlägga spöet och så gå tvärt igenom slottet till dess hon komme till en
brunn, hvarvid vexte ett stort träd, på hvilket hängde en fogel i sin
bur. Denna skulle hon taga med sig, jemte ett glas vatten ur brunnen
och sedan vända om, upptaga spöet från tröskeln och dermed slå
hunden. Allt detta inträffar, och hunden förvandlas till en skön prins
Flickan återfinner i detsamma sina bröder, hvilka följa henne hem.
Någen tid derefter träffa de konungen under en jagt. Han frågar dem
hvilkas barn de voro. De svara: »Fiskarens,» och då han ej vill tro det,
bedja de honom följa med dem hem. Här blir han af fogeln upplyst
om rätta förhållandet. Drottningen blir nu tagen ur fängelset, men är
mycket sjuk. Dock tillfrisknar hon genast så snart hon får dricka af
vattnet ur brunnen. Flickan blir gift med prinsen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
