Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sagor - 13. Tumme-Liten - Inledning - Sagan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
58
TUMME-LITEN.
-
-
mycket nöjsamma Historier 1) Prins Beder eller Hafvets Solblomma. 2)
Tumme-Liten, alla älskares och älskarinnors Brefbärare. Jönköping. 1843.
Tryckt hos N. E. Lundströms Enka», 18 sid. (hvaraf s. 12—18 tillhöra
sagan om Tumme-Liten), 8:o; »En mycket nöjsam
välmagt.
Jönköping, hos J. P. Lundström, 1844», 13 sid., 8:o; »En ny och
synnerligen rar Historia om Tumme-Liten, alla älskares och älskarinnors
brefbärare. Lund 1844, Lundbergska Boktryckeriet», 8 sid., 8:o, samt
»Tvänne lustiga och nöjsamma Historier, Den Första Tumme-Liten, alla
älskares och älskarinnors Brefbärare. Den Andra Prins Flundra, eller
Fiskaren med den oförnöjda Hustrun. Fahlun, J. F. Åkerbloms
Boktryckeri, 1844», 15 sid. (hvaraf de 10 första upptagas af ifrågavarande
saga), 8:o. En särskild bearbetning af denna saga är dessutom utgifven
under titel: Tumme-Liten. En Barn-Saga med 9 kolorerade
Figurer. Stockh. 1843.
Det var en gång en torpare, som hade sju barn, hvilka alla
voro gossar; den äldste var ej mer än tio och den yngste sju
år gammal. Man lär väl förundra sig öfver, att detta folket
inom så kort tid fått så många barn; men orsaken var, att
hustrun hade trenne gånger fått tvillingar och att det
dessutom varit tätt mellan barnsängarne. Föräldrarne voro
ganska fattiga, och deras sju gossar besvärade dem mycket, efter
ingen af dem var så försigkommen, att han sjelf kunde skaffa
sig födan. Än mera ökades deras bekymmer deraf, att den
yngste var ganska klen til vexten och talte mycket litet,
hvilket de trodde härröra af dumhet, men som likväl var ett
tecken till desto större förstånd. Då han föddes, var han icke
större än en tumme, hvilket gaf anledning, att man kallade
honom Tumme-liten.
Detta stackars barnet var såsom den stenen, alla spotta
uppå; alltid hade han orätt och alla i huset trodde sig
berättigade att topprida honom, fast han i sjelfva verket var den
slugaste af alla bröderne, och om han talte litet, var han så
mycket mera uppmärksam att höra på hvad andra sade..
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
