Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sagor - 17. Enbusken - Sagan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ENBUSKEN.
117
Men då någon tid var förbi, började mannens sorg att
minskas, och någon tid derefter upphörde han alldeles att
sörja, och efter ännu en liten tid, tog han sig en ny hustru.
Med denna sin sista hustru fick han en dotter; men det barn
hans första hustru födde, var en son. Hustrun älskade sin
dotter högt, men så snart hon kastade ögonen på den lille
gossen, blef hon ond och tänkte alltid på huru hon skulle
kunna skaffa sin dotter fadrens hela förmögenhet. Denna tanke
rotade sig så i hennes hjerta, att hon riktigt hatade gossen,
knuffade honom från det ena hörnet af stugan till det andra,
nöp och slog honom så, att det stackars barnet var i ständig
ångest.
En gång, då hustrun gått in i kökskammaren, kom den
lilla flickan och begärde ett äple. Modren öppnade kistan,
hvari äplena lågo, och gaf henne ett. »Mamma, får inte bror
också ett?» frågade flickan. Det förtröt modren, men likväl
sade hon: »Åh jo, när han kommer hem.» I detsamma fick
hon se gossen komma, och då var det alldeles som om den
Onde fått magt med henne. Hon tog hastigt äplet åter från
flickan och sade: »Du skall ej ha förr än din bror också får.»
Dermed kastade hon äplet i kistan och läste igen den. Men
den hade ett stort tungt lock med ett skarpt jernlås. Då
gossen kom in genom dörren, sade hon helt vänligt: »Vill du ha
ett äple, min son?» Men ilskan lyste i hennes ögon.
»Mamma, du ser så ond ut,» svarade gossen; »men gif mig
ändå ett äple.» »Kom hit och välj dig sjelf ett,» sade
modren och öppnade locket. Då bugade sig gossen ned i kistan,
och i detsamma slog hon locket till, så att den lilles hufvud
föll ned bland äplena. En rysning genomfor henne härvid,
och hon tänkte: »Om ändå detta vore ogjordt!» Derpå gick
hon in i ett annat rum, tog en hvit halsduk, satte gossens
hufvud på halsen igen, och bandt halsduken deromkring, så
att ingen kunde märka något, hvarefter hon satte honom på
en stol vid dörren och stack äplet i hans hand.
-
-
En stund derefter kom den lilla Malena in i köket till
modren, som stod vid spiseln och hade en gryta med kokande
vatten framför sig, hvari hon rörde oupphörligt. »Mamma,«
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
