Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sade Malena, »bror sitter vid dörren alldeles blek och har ett
äple i handen. Jag har bedt honom, att han skulle ge det åt
mig, men han svarade intet, och då blef jag förskräckt.» —
»Gå in igen,» sade modren, »och om han ej svarar dig, så
gif honom en örfil.» Malena gick och sade: »Bror, gif mig
äplet»; men han teg. Då gaf hon honom en örfil, och i
detsamma föll hufvudet af. Häröfver blef hon fasligt förskräckt,
började gråta och skrika, sprang till modren och sade: »Ack.
mamma, jag har slagit hufvudet af min bror!» och gret och
gret, och ville ej gifva sig tillfreds. »Malena,» sade modren,
»hvad har du gjort? Men tig bara, att ingen själ märker det;
det kan nu i alla fall icke mera hjelpas. Vi vilja i stället
göra en rätt af honom.» Så tog modren den lilla gossen,
hackade sönder honom, och lade honom i grytan, som stod
på elden; men Malena stod bredvid och gret, och tårarneföllo
i grytan, så att intet salt behöfdes.
Nu kom fadren hem, satte sig till bords och frågade hvar
hans son var. »Ack,» sade hustrun, »han har gått till sin
morfar och vill vara hos honom någon tid.» — »Hvad skall
han göra der? Och han har inte tagit afsked af mig.» — »Åh,
han ville så gerna dit och bad mig att få bli der i sex vec-
kor. Han är ju alltid välkommen.» — »Men detta gör mig
ledsen,» sade fadren; »det var ej rätt af honom, ty han hade
först bort säga mig till.» Han började nu att äta och sade
till Malena: »Hvarföre gråter du? Bror kommer väl igen. —
Ack, min hustru,» fortfor han, vändande sig till henne, »hvad
den maten smakar mig väl; gif mig mer!» Och ju mer han
åt, desto mer ville han ha, och ropade oupphörligt pä mer.
»Du får ej något med,» sade han till sin hustru, »ty det
förekommer mig, som om den här rätten hörde mig ensam till.»
Och allt efter som han åt, kastade han benen under bordet,
tills han slutligen förtärt alltsammans.
Men Malena gick efter sin bästa silkeshalsduk, plockade
alla benen tillsammans och knöt in dem i halsduken, hvarefter
hon gick ut på gården, lade dem i det gröna gräset under
enbusken, och gret bittra tårar. Dock, sä snart hon ditlagt
benen, blef hon genast glad i sitt hjerta och gret sedan ej mera.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
