Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Äfventyr - 1. Mäster-Katten - Äfventyret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
MASTER-KATTEN.
259
min katt och gjort mig en muff af hans skinn, måste jag dö af
hunger.» Katten, som hörde honom så tala med sig sjelf, sade
nu till honom med en allvarsam och myndig ton: »Oroa er
inte, min husbonde, utan gif mig blott en säck och lät göra
mig ett par stöflar, med hvilka jag kan gå helskinnad öfver
törnestigarne, så skall ni få se, att ni icke är så vanlottad,
som ni tror.»
Kattens husbonde trodde sig väl ej kunna lita mycket
häruppå; men efter han sett honom göra så många lustiga
krumsprång för att taga råttor och möss, och dervid begagna så
många listiga utvägar, såsom att gömma sig i mjölet, eller
hänga upp sig vid fötterne, för att synas död, och dylikt, ville
han icke helt och hållet misströsta om hans uppfinningsgåfva
att skaffa honom hjelp i sin nöd.
Så snart katten fått hvad han begärt, bestöflade han sig
hurtigt, satte säcken, fylld med kli och agnar, om halsen,
fattade säcksnörena med framfötterne, och gick så bort till en
jordkula, hvarest uppehöll sig en stor myckenhet kaniner. Der
sträckte han benen ifrån sig, såsom vore han död, i
förhoppning, att någon ung kanin, som ännu föga kände denna
verldens ränker, skulle krypa in i hans säck och äta af hans
lockmat. Också hade han knappt lagt sig, förr än han vann sin
önskan. En ung näsvis kanin smög sig in i hans säck,
Mästerkatten drog qvickt till snörena, grep och dödade honom utan
barmhertighet. Glad gick han med detta rof genast till
konungen och begärde företräde. Man förde honom till Hans Maj:ts
rum; han steg in, gjorde en djup bugning för konungen och
sade: »Jag har här en kanin, som min herre, markisen af
Carabas» (så företog han sig att titulera sin husbonde,
mjölnaresonen), »befallt mig att å hans vägnar framlemna.» — »Helsa
din herre,» svarade konungen, »att jag tackar honom och att
han gjort mig ett synnerligt nöje med sin gåfva.»
En annan gång gick katten och gömde sig i en sädesåker,
der han hade sin säck öppen, och sedan två rapphöns krupit
in, drog han till snörena och fångade dem båda. Äfven dessa
bar han till konungen, såsom han gjort med kaninen.
Konungen tog ock lika nådigt emot de båda rapphönsen och gaf kat-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
