Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Äfventyr - 1. Mäster-Katten - Äfventyret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
240
MÄSTER-KATTEN.
ten drickspenningar.
På detta sätt fortfor denne, två till tre
månader bortåt, att tid efter annan bära till konungen vildbråd
af sin herres jagt, såsom han uppgaf.
En dag, då han fått höra, att konungen ämnade spatsera
vid stranden af floden med sin dotter, den vackraste prinsessa
i verlden, sade han till sin husbonde: »Om ni nu vill följa mitt
råd, så är eder lycka snart gjord. Ni behöfver blott gå ut
och bada eder i floden, på ett ställe, som jag skall visa er,
och sedan låta mig sörja för resten.» Han gjorde såsom
katten tillstyrkt honom, utan att fråga honom hvartill det skulle
tjena. Under det han badade, kom nu konungen der förbi, och
katten började genast att med full hals ropa: »Hjelp, hjelp!
Markisen af Carabas håller på att drunkna!» Vid detta rop såg
konungen ut genom vagnsdörren, och då han igenkände katten,
som så många gånger burit till honom vildbråd, befallte han
sina vakthafvande att genast skynda till att hjelpa markisen af
Carabas. Medan man nu drog upp den stackars markisen ur
floden, gick katten fram till vagnen och sade till konungen, att
medan hans herre badat sig, hade röfvare borttagit hans
kläder, ehuru han af alla krafter ropat om hjelp (den skälmske
katten hade sjelf gömt dem under en stor sten). Konungen
befallte strax, att en af dess egna präktigaste klädningar skulle
lemnas åt markisen, samt visade denne tusende höfligheter, och
då den vackra drägten, man nyss hade gifvit honom, upphöjde
hans af naturen behagliga utseende, vann han snart prinsessans
tycke; ja, markisen hade icke förr gifvit henne två eller tre
mycket vördsamma blickar, blandade med någon ömhet, än
hon redan var dödligt kär i honom.
Konungen ville nu, att han skulle göra dem sällskap äfven
i vagnen. Katten, glad att se sin plan på så god väg att
lyckas, gick förüt, och då han mötte bönder, som slogo en äng,
sade han till dem: »Godt folk, jag vill gifva eder en vänlig
varning, att om J icke svaren konungen, i fall han frågar hvilken
rår om ängen, att den tillhör markisen af Carabas, så blifven
J alla huggne i stycken så små som hack mat.» Konungen
frågade verkeligen slotterkarlarne hvilken var egare till ängen, som
de slogo. »Den tillhör markisen af Carabas,» svarade de med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
